Akvavit är den enda genuint skandinaviska drycken. Den tillverkas bara i Sverige, Norge och Danmark och har så gjort sedan 1800-talets mitt. Kryddat brännvin förekommer i många länder, men benämningen akvavit är skyddad enligt europeisk lag och förbehållen Skandinavien.

Kryddad sprit

Kryddat brännvin är en mycket gammal specialitet på våra breddgrader. Att smaksätta  brännvinet med kryddor, örter och honung var från början en nödvändighet för att dölja de orenheter som de primitiva destilleringsapparaterna inte mäktade med att reducera. Man kryddade även vin till glögg och sprit till punsch av samma skäl. Men med tiden utvecklades smaksättningar som i sig själva berikade och förädlade spritens smak och gjorde det kryddade brännvinet  till en skandinavisk folkdryck framför andra. I och med irländaren Aeneas Coffey, som under 1800-talets första hälft utvecklade och patenterade kolonnpannan, ökade möjligheterna att tillverka ren sprit i stora volymer. Det blev starten för en mängd smaksatta brännvinssorter, inte minst akvavit, som med början i Danmark spreds över Skandinavien.

Namnet

Vad som får kallas akvavit regleras i ett antal EU-förordningar. Det mest påtagliga är att akvavit måste ha en tydlig smak av kummin, dill, eller av båda dessa kryddor. Ofta förekommer en mängd andra smaksättningar, men om drycken ska klassas som akvavit måste kummin eller dill dominera. Alkoholhalten får inte heller understiga 37,5 procent. Starkare akvavit förekommer, men det är främst vid en förhållandevis låg alkoholhalt som smakerna kommer fram som bäst.

Ordet akvavit kommer från latinets aqua vitae, som betyder livets vatten. Ordbildningen finns även i andra språkdräkter som eau de vie, whisky, lebenswasser och vodka. Aqua vitae är det ursprungliga namnet för destillerad sprit. Den europeiska destilleringskonstens barndom kan spåras till den italienska halvön, där latin var det språk som dominerande. Kunskapen kan ha kommit från apotekarutbildningen i Salerno där man kunnat belägga destillering av aqua vitae redan på 1100-talet. På 1300-talet refererar den Heliga Birgitta till aqua vitae och brännvinsbränning, vilket är det första kända svenska belägget. Det är dock oklart var hon kommit i kontakt med sådan tillverkning.

Akvavit i norden

I de nordiska länderna har drycken, det vill säga kummin- och dillbrännvin, förekommit åtminstone sedan 1600-talet. Anledningen till att just dessa kryddor kom att prägla vårt brännvin är helt enkelt att dessa örter trivdes och odlades i stora mängder i Skandinavien. Det skulle ännu dröja innan kanel, pomerans, citron och andra importerade kryddor blev vanliga. Från början sågs kryddat brännvin mest som medicin och spriten sades ha undergörande egenskaper.

Ska man leta skillnader mellan de olika ländernas akvavit så är danska frisk och smakrik och har ofta en tydligare ton av dill. Det var i Danmark som den första moderna akvaviten producerades på 1840-talet sedan Isidor Henius introducerat kolonndestillering på 1840-talet. Den första akvaviten var Aalborg Taffel Akvavit som lanserades 1846. Den första svenska moderna versionen är något senare. 1891 lanserades OP Andersson, uppkallad efter brännvinsbrännaren Olof Peter Andersson i Göteborg. Det var dock inte han som komponerade den berömda akvaviten, utan sonen Carl August som långt efter faderns död ville hylla OP Andersson genom att ta fram ett kumminbrännvin med sin fars namn. Svensk akvavit är ofta kumminbaserad och kompletterande smaksättningar med exempelvis anis, fänkål och pomerans förekommer i ganska stor utsträckning. Norsk akvavit, eller akevitt, som är den norska benämningen, är oftare lagrad på sherryfat och måste enligt norsk lag göras på potatis. Svensk och dansk akvavit tillverkas numera uteslutande av säd. Sädesslag som råg och vete konkurrerade mot slutet av 1900-talet ut potatisen och blev allenarådande som bas hos Vin & Sprit-aktiebolaget, som fram till EU-inträdet 1996 hade monopol på sprittillverkningen i Sverige. En egenhet för den norska akvaviten är också att några sorter sjörullas, vilket innebär att den tillbringat en viss tid ombord på skepp där den rullats runt i ekfaten under sjögången.

Akvavit och mat

Akvavit och den skandinaviska gastronomin har utvecklats hand i hand. Till genuin skandinavisk mat, som sill, kräftor, smörgåsbord, smörrebröd och husmanskost är den ett perfekt val som måltidsdryck. Akvavit är också en kulturbärare, det är kring den vi samlas till sång och umgänge vid midsommarbord, kräftskivor och julfirande, en mer skandinavisk kulturdryck är svårt att tänka sig.

Det svenska akvavitsortimentet är förhållandevis statiskt. Några få klassiska sorter dominerar utbudet. På senare år har dock nya varianter tagits fram med moderna smaktoner och annorlunda karaktär.