Det brukar diskuteras var traditionen att bränna råg till whiskey uppstod. Många menar att det var tyska emigranter som slog sig ner i Pennsylvania som var först. Tyskarna hade med sig konsten att bränna råg till schnapps och vodka. Andra menar att det var irländare i Bourbon County som enligt principen ”man tager vad man haver” drog i gång whiskeytillverkning på andra sädesslag än korn. Före förbudstiden var rågwhiskeyn dominerande och det fanns mängder med små destillerier som brände sprit till de allt populärare drinkarna Old Fashioned, Manhattan och många fler. Förbudstidens dystra tretton år sopade i stort sett rent bland destillerierna och när produktionen kom igång igen hade tiderna förändrats, stora destillerier byggdes upp och man satsade mer och mer på majswhiskey (bourbon) istället för att destillera den mindre effektiva rågen.
Ryewhiskey har blivit allt populärare på senare år och upplever nu en renässans både i cocktailvärlden och som singelwhiskey. Rye lyder under samma bestämmelser som bourbon, den måste innehålla minst 51 % råg, resten är i regel en betydande mängd majs och en mindre mängd kornmalt som behövs för att få igång jäsningen. Den måste också lagras på kolade ekfat av ny amerikansk ek.
Wild Turkey Rye Whiskey lagras på särskilt hårt kolade ekfat, så kallad alligator skin. Det innebär att faten har fått stå och brinna under öppna lågor i flera minuter så att det bildas ett tjockt kolskikt som liknar krokodilskinn på fatens insidor. Detta tjocka kolskikt har två funktioner, dels renar det spriten under lagringen, dels öppnar det ekens porer och ökar smakutvecklingen under mognaden.
Lär dig mer om whiskey i vår dryckesskola.
