Luxardo Limoncello

luxardo limoncello nigab

Luxardo Limoncello

Luxardos Limoncello är en underbar sommardrink svalkande och citrus-söt med en isbit i solen. Den passar också mycket bra till vaniljglass eller som smaksättare till många desserter. Prova den gärna i en kopp nybryggt te, eller som iste. I Italien dricker man också Limoncello som aperitif med sodavatten eller tonic. Luxardos Limoncello kan användas i mängder av drinkar och i desserter när man vill ha en avrundad citrussmak.

Luxardo Limoncello har en citrongul färg med en fyllig doft av citrus, lime och citronskal. Smaken är mycket söt och lite syrlig på samma gång. Den kan beskrivas som en riktigt bra italiensk gelato-glass med intensiv citronsmak. Texturen är oljig nästan trögflytande i en lång citrusklingande eftersmak med en knappt skönjbar spritighet.

Passar till

Betyg (2 röster)
5
Skriv ut
Art. nr.
80151
Storlek
50 cl
Alkohol
27 %
Land/Område
Italien
Passande mat
Aperitif Dessert
Typ
Likör
Producent
Luxardo

Ursprung: Italien, Veneto, Torreglia

Gott att veta
Det finns många teorier om när den första Limoncellon tillverkades i Italien. Luxardo använder ett gammalt familjerecept från 1905. Enligt en ofta berättad skröna tillreddes den första Limoncellon på ett gästgiveri på Capri, på vars bakgård Maria Antonia Farace odlade apelsiner och citroner, som hon använde till en välsmakande likör. Efter kriget öppnade hennes barnbarn en bar nära Axel Munthes villa där farmoderns gamla recept på citronlikör kom till heders. Det finns dock en lång rad andra berättelser som förlägger limoncellons vagga till platser som Sicilien, Apulien eller till Amalfikusten söder om Neapel där flera byar säger sig vara Limoncellons födelseplats. Även munkar och fiskare från södra Italien lär vilja ha ett ord med i diskussionen. Högst troligt är Limoncello betydligt äldre än de dryga hundra år som vanligen brukar hävdas. Att smaksätta sprit med socker och citrus är knappast en sentida uppfinning. Troligen kan man gå ända tillbaka till kapten Grogg och hans idé om att blanda citroner och sockervatten i sina sjömäns spritransoner. Citroner har högst troligt varit ett vedertaget sätt att dölja otrevligheter också i det italienska brännvinet. Sprit gjord på druvrester har en benägenhet att bli bitter och då är just socker och citrus ett utmärkt sätt att maskera smaker. Mot slutet av 1900-talet blev Limoncello en stor internationell succé och många producenter började kopiera likören. Därför infördes en ursprungsmärkning IGP, som bland annat förutsätter att Limoncello ska göras av citroner från Sorrento. Luxardos Limoncello utmärker sig genom sin mycket intensiva och rena citronsmak. Den görs uteslutande på solmogna citroner, socker och sädessprit, utan tillsatts av aromämnen, vilket innebär att likören innehåller naturliga oljor, som kan lägga sig som en lätt beläggning på insidan av flaskans hals. Beläggningen löses lätt upp om flaskan vänds upp och ned några gånger.

Kort om Luxardo
Luxardos historia börjar redan 1817 då Girolamo Luxardo skickades till Dalmatien och staden Zara (Zadar) som konsul för kungadömet Sardinien. I Dalmatien, i nuvarande Kroatien, gjordes sedan mycket länge en körsbärslikör på de sötsura Maraschinobären som odlades lite varstans. Girolamos hustru Maria Canevari började som andra husmödrar tillreda en likör på dessa bär. Det blev början till ett familjedestilleri och en dramatisk familjehistoria. Efter bara några år var likören så känd att den spreds långt utanför Dalmatien, till och med till hoven. 1913 byggde familjen en stor fabrik i Zara. Den var då en av de största spritfabrikerna i Europa och den stora byggnaden vid hamnen var ett mäktigt monument över framgången. Efter krigsslutet tillföll Dalmatien det nybildade Jugoslaviska kungadömet, med undantag för Zara och några mindre öar som blev en italiensk enklav. Under andra världskriget var tyska trupper förskansade till Zara och staden och destilleriet närmast totalförstördes av de allierades bombningar. Än värre blev det efter krigsslutet då jugoslaviska partisaner anföll Zara och den italienska befolkningen fördrevs eller mördades. Flera medlemmar ur familjen Luxardo dränktes och några lyckades fly till Italien. 1947 kunde den enda överlevande brodern bygga ett destilleri utanför Padova i Veneto där han kunde återuppta familjens verksamhet.

I dag drivs Luxardo av den sjätte generationen, och den sjunde är på väg att ta över
Limoncello är först och främst södra Italiens dryck
Luxardo tillverkar ett stort antal produkter, Maraschinolikör är den mest kända, men även, Sambuca, Bitters, Amaretto, Limoncello och mycket annat exporteras till över 80 länder
Luxardo är världens största producent av maraschinokörsbär (cocktailbär)
Vid destilleriet i Torreglia arbetar tre generationer sida vid sida och hela kedjan från bärodling till buteljering sker vid fabriken

Kommentarer

När räknar ni med att denna åter finns i lager för beställning? MVH /mats

Halloj. Den kom in idag! Är beställningsbar om någon timma. /Jonas

Producent Luxardo

Det italienska varumärket Luxardo är känt över hela världen för körsbärslikören Maraschino, och för en mängd andra produkter. Familjeföretaget grundades för mer än 200 år sedan i den historiska staden Zara, (eller Zadar som den heter numera) i Dalmatien, som är en 60 mil lång kuststräcka med land och vackra öar utmed Adriatiska havets östra kust. Under den venetianska tiden var Zara huvudstaden i furstendömet Dalmatien. Sedan dess har Dalmatien tillhört Frankrike, Österrike och Italien, fram till 1947 då den italienska befolkningen fördrevs av partisaner och Dalmatien införlivades med det som skulle bli Jugoslavien.

Luxardos historia

År 1817 kom Girolamo Luxardo med sin familj till Zara som konsul för kungadömet Sardinien. Vid den tiden stod Dalmatien under Österrike-Ungern. I Dalmatien gjordes sedan medeltiden en körsbärslikör på de sötsura Maraschinobären. Hemma i köket tillverkade Girolamos hustru Maria Canevari en likör på dessa bär, enligt ett recept hon hade experimenterat sig fram till. Girolamo var så förtjust i likören att han insåg att det fanns affärsmöjligheter. Han beslutade sig för att skala upp verksamheten och grundade ett destilleri. År 1821 stod destilleriet klart. Luxardo hade rätt. Efter bara några år blev likören populär över hela Dalmatien och konsul Luxardo fick god hjälp med spridningen av sina konsulära vänner inom adeln och statens absoluta toppskick. Redan 1829 utsågs Luxardo till hovleverantör av kejsar Frans II av Österrike.

Ryktet om Luxardos kvalitet spreds alltmer och företaget tillverkade snart flera sorters likörer och handlade med konjak och viner. Maraschinolikören spreds snabbt till grannländerna och företetagets övriga produkter, som limoncello och andra fruktlikörer hängde med. Maraschinolikören blev en omistligt ingrediens, precis som cocktailbären den gjordes av, i många av 1800-talets drinkar i salonger och på barer i Europas storstäder, och ända bort till New Orleans och den amerikanska östkusten. År 1913 byggde, Michelangelo Luxardo, Girolamos barnbarn, en stor fabrik i Zara. Den var vid den tiden det största destilleriet i kejsardömet Österrike-Unger, och kanske till och med det största i Europa. Den ståtliga kontorsbyggnaden och familjen residens står alltjämt kvar vid hamnen i Zadar.

Som en följd av händelserna under första världskriget blev Zadar en italiensk enklav 1918, eftersom 85 procent av invånarna var av italienskt ursprung. Mot slutet av andra världskriget var tyska trupper förskansade i Zadar och staden bombades hårt av de allierade. Familjen Luxardos destilleri förstördes nästan helt. När tyskarna kapitulerat anföll Titos partisaner och den italienska befolkningen fördrevs eller dödades, bland dem flera av Luxardos familjemedlemmar, som dränktes av partisanerna.

De i familjen som lyckades fly till Italien lämnade allt de ägde bakom sig – förutom en planta av ett maraschinokörsbärsträd och familjereceptet. Destilleriet konfiskerades liksom alla tillgångar, och den nu sekelgamla likören var dödsdömd. Men 1947 lyckades den enda överlevande brodern Giorgio Luxardo återuppbygga destilleriet i Torreglia, en liten by strax utanför Padova i nordöstra Italien. Långsamt lyckades familjeföretaget resa sig igen, och några år in på 1950-talet stod åter Luxardos körsbärslikör i barer över hela världen. Av den enda plantan den flyende familjen sig ha fått med sig har det idag blivit över 22 000 körsbärsträd.

Luxardo idag

I dag drivs Luxardo av den sjätte generationen, och den sjunde är på väg att ta över. Bolaget ägs alltjämt av familjen och produktionsmetoderna och recepten är desamma som hemma i Maria Canevaris kök för mer än 200 år sedan. Vid destilleriet i Torreglia arbetar tre generationer sida vid sida och hela verksamheten är samlad till anläggningen, från destillering i traditionella kopparpannor till lagring och buteljering. Den omfattande produktfloran med Maraschinolikör, Sambuca, Bitters, Amaretto och mycket annat exporteras till över 80 länder.