Ailsa Bay Release 1:2 Sweet Smoke

ailsa bay whisky malt

Ailsa Bay Release 1:2 Sweet Smoke

Ailsa Bay Sweet Smoke är en mycket smakrik och tilltalande whisky som passar alla som gillar lite torvigare och rökigare smaker. Det är också en whisky för den som vill uppleva ett modernt destilleri som designats med den absolut senaste destilleritekniken och, som med det världsledande storbolagets muskler, har förmåga att skräddarsy smaker och aromer med exakt precision. Ailsa Bay är ett låglandsdestilleri, vilket är den minst destilleritäta av Skottlands whiskyregioner. Ailsa Bay Sweet Smoke dricks med fördel som den är, eller med lite vatten, varma sommardagar kan en isbit vara svalkande. Isen rundar dock av smakerna och gör whiskyn mindre kryddig och torvig.

Betyg (0 röster)
0
0 Kommentarer
Skriv ut
Art. nr.
11255
Storlek
70 cl
Alkohol
48,9 %
Typ
Maltwhisky
Producent
William Grant & Sons

Smaknot

Doften öppnar med pyrande ved och toner av slocknad ljungeld. Efter röken kommer vågor av söt ek, vanilj och kanderad apelsin. Smaken är välbalanserad, torvig och fyllig, med tydlig ek och vanilj. Med tid och luftning växlar tonerna mellan ek, frukt, krämig kola och rostat träsocker. Eftersmaken har samma fina balans mellan sötma och ek innan avslutningen kommer med en torr torvighet.

Gott att veta

Ailsa Bay är ett toppmodernt destilleri som ser whiskytillverkningen på ett vetenskapligt sätt. Ailsa Bay är ett nyskapande destilleri som utvecklar och provar metoder inom modern whiskytillverkning. Bland annat låter man, som det enda skotska destilleriet, whiskyn genomgå en process som kallas ”micro maturation”. Det innebär att råspriten läggs på 25 till 100 liters fat som innehållit amerikansk whiskey (Hudson Baby Bourbon) från Tuthilltown Distillery. På dessa små fat får spriten mogna under sex till nio månader. De relativt små faten påskyndar mognadsprocessen och ger spriten en turbolagring. Efter den första lagringen flyttas spriten till traditionella stora fat av såväl ny amerikansk ek som first filled- och refilled-fat, där whiskyn sedan får mogna långsamt under många år.

PPM-nivå

Att mäta ppm-nivåer är något som blivit allt vanligare i den skotska industrin. Mätvärdet anger den mängd fenoler som spriten innehåller mätt i parts per million (ppm). Fenoler är ett samlingsnamn för de kolväteföreningar som bland annat ger den rökiga och torviga smaken. Ju högre ppm-värde, desto rökigare whisky. I branschen är det standard att ppm mäts i den torvtorkade malten. Det är egentligen ett trubbigt mätvärde eftersom det inte anger hur mycket fenoler som finns i den färdiga whiskyn. Fenolhalten beror i hög grad på hur whiskyn destilleras och hur länge den lagras. Ailsa Bay väljer därför att ange ppm-värdet före buteljeringen, vilket ger ett mer rättvisande värde på whiskyns torvighet.

Mått på sötma

Ailsa Bay är också det första destilleri som använder en metod att mäta sötma. Detta är möjligt genom en process som utvecklats av master blender Brian Kinsman. Mätvärdet anges i sppm. Ailsa Bay Sweet Smoke har en sötmahalt på 019 sppm, vilket ger en optimal balans mellan sötma och fenoler.

Kort om Ailsa Bay och William Grant

Ailsa Bay är ett av Skottlands nyaste och mest moderna destillerier. Det ligger långt nere i lågländerna utanför Air. Lokaliseringen är speciell. Det är ett inhouse-destilleri. Det vill säga att det är ett destilleri som ligger inuti ett annat destilleri. Just den företeelsen är inte ny. Under 1950 och 1960-talen var det flera stora grainwhiskyfabriker som lät bygga singelmaltdestillerier inne i sina anläggningar. William Grant drev under tiotalet år Ladyburn, som var ett sådant destilleri lokaliserat inhouse på bolagets stora grainfabrik Girvan. Samtliga dessa destillerier lades ner när efterfrågan minskade. Ladyburn avrustades 1975.

Ailsa Bay

Det nya millenniet kom med en whiskyboom och efterfrågan tycktes omättlig. Många destilleribolag valde att storsatsa, så gjorde även William Grant som beslutade att ta upp den gamla idén med ett inhouse-destilleri och byggde Ailsa Bay inne på Girvan. För att försäkra sig om att whiskyn skulle bli som Balvenies, som man i hög grad använde till sin storsäljande Grant’s, så lät man designa Ailsa Bays pannor efter Balvenies med den typiska kokbollen på halsen. I dag är Ailsa Bay ett av Skottlands fem största destillerier med hela 16 pannor och 24 stora washbacks om 50 000 liter. Kapaciteten är imponerande 12 miljoner lpa (liters pure alchohol) årligen.

William Grant & Sons

William Grant & Sons är världens största familjeägda dryckeskoncern med fem destillerier i Skottland, men också med ett omfattande ägande i bland annat Irland och USA, såväl inom whisky som andra dryckessegment.

  • William Grants verksamhet startade med Glenfiddich 1886
  • Det stora Grainwhiskydestilleriet Girvan byggdes 1964 när William Grant riskerade att bli utan leveranser av grainsprit på grund av en schism med leverantörsbolaget
  • Ailsa Bay är ett av Skottlands mest teknikdrivna destillerier och använder bland annat kondensatorer i rostfritt stål för att få högre svavelhalt
  • Ailsa Bay har fått sitt namn efter den sägenomspunna klippön Ailsa Craig som kan skymtas från Girvan
  • Ailsa Bay tillverkar whisky i fem olika stilar

Kommentarer

Det är svårt att tänka sig hur whiskyvärlden skulle sett ut om inte William Grant tagit saken i egna händer. I dag dominerar hans familj whiskyscenen. Grants har alltid gått sin egen väg, brutit ny mark och funnit nya stigar, men allt kunde lika gärna ha slutat i en krasch den där vinterdagen 1898.

William Grant hade kommit en bra bit upp i åren när han sa upp sig som bokhållare på Mortlach Distillery hemma in Dufftown. Han hade gnetat och sparat i åratal för att förverkliga sin dröm. Med en lön på 100 pund om året och med nio munnar att mätta i familjen växte sparkapitalet långsamt. Det var först när äldste sonen fick jobb som lärare som kapitalet började växa och spaden kunde sättas i jorden.

William Grant var besatt av att göra affärer och beredd att risker. Han hade planer på att öppna kalkbrott och, till sin hustrus förskräckelse, flytta till Jamaica för att odla sockerrör. Men han beslutade sig för att bli vid sin mäsk. För 102 pund köpte han utrangerad utrustning från Elisabeth Cumming som nyligen renoverat sitt Cardhu Distillery. William Grant började bygga sitt destilleri lite utanför staden på en plats som kallades Glen Fiddich (hjortdalen) alldeles intill Balvenie Castle. William Grant tog hjälp av hela sin familj. De sex sönerna mellan 8 och 23 år fick röja, mura, snickra och gräva medan den tioåriga dottern Margret stod för marktjänsten. Familjen fick slita ont, de sov till och med på byggarbetsplatsen. På juldagen 1887 stod allt klart och de första dropparna destillerades vid det egna destilleriet Glenfiddich.

Det var två katastrofer som gav familjens nybyggda destilleri luft under vingarna. Under 1890-talet ökade efterfrågan på maltwhisky kraftigt. Blendwhiskyn hade gjort succé och det behövdes stora mängder maltwhisky för att blanda fram bra smaker. Just då inträffande en förödande brand på den tidens ledande destilleri Glenlivet, som tvingades sluta producera vilket gjorde bristen på singelmalt akut. Då hade familjen Grant byggt upp sina lager och blandningsindustrin fann snart en ny leverantör. Glenfiddich hade haft det motigt i starten men nu sköt affärerna fart. Så gynnsamma såg framtidsutsikterna ut att, och eldsvådan på Glenlivet kom så lägligt, att William Grant beslutade att bygga ännu ett destilleri. På rekordtid uppförde man Balvenie Distillery vid resterna av gamla Balvenie Castle alldeles intill Glenlivet.

Med blandwhiskyns segertåg över världen reste både smarta businessmän och förslagna lycksökare. Till de senare hörde Walter och Robert Pattison från Edinburgh som blåste in som en storm i whiskyindustrin. De båda bröderna började sälja blendwhisky, ingick avtal och tog till skumraskmetoder för att blåsa upp värden och volymer. Många destilleribolag föll för brödernas locktoner och producerade stora volymer åt dem. 1898 avslöjades deras luftaffärer, bröderna sattes i konkurs och dömdes till fängelse. Det gick en chockvåg genom industrin. Mängder med destillerier hade öppnat kranarna till max och fyllt sina lagerhus och nu stod man där med whisky som inte gick att sälja. Glenfiddich var ett av dem och familjen Grant var som många andra ytterst nära konkurs.

Det blev krismöte hos familjen Grant. Beslutet blev att börja blanda sin egen blendwhisky av de stora lager man hade på både Glenfiddich och det nya Balvenie t. Man kallade sin whisky ”Standfast” och lovade att aldrig mer ha med de stora blandningsföretagen att göra.

Vid den här tiden hade William Grants dotter Margret fattat tycke för Charles Gordon, en skolkamrat till en av hennes bröder. De hade presenterats för varandra när de möttes på gatan under en ferie. Snart var familjerna Grant och Gordon en och samma. Charles Gordon skickades till Glasgow för att knacka dörr på pubar och barer. Erövringen av den folkrika staden gick trögt. Först vid det 181:a besöket lyckades han sälja sex flaskor. Sedan dröjde det till besök 503 innan nästa låda var såld – men resten är historia.

William Grant själv fick inte uppleva mycket av framgången. De sista åren var han tyngd av sjukdomar och blindhet. Sönerna med John Grant i spetsen tog över rodret. Charles Gordon skickades ut i världen. Under ett år besökte han bland annat bland USA, Kanada, Fjärran Östern, Indien, Hong Kong, Japan, Australien och Nya Zeeland. Året därpå Europa och Skandinavien. Överallt värvade Carles Gordon agenter och när första världskriget bröt ut hade William Grant & Sons 60 återförsäljare i 30 länder.

Under 1900-talets första decennier blev Standfast Skottlands ledande whisky och efter andra var världskriget var märket en av de exportmotorer som drog igång Storbritannien igen. Under efterkrigsåren ökade konkurrensen och det krävdes nytänkande. Med hjälp av designern Hans Schleger tog man fram en ny trekantig flaska. Succén var given och branschen tvingades lära sig nya begrepp som branding och produktdesign. Några år senare beslutade man också, som det första bolaget i industrin att börja sälja singelmalt i större omfattning. Även Glenfiddich började buteljeras på den trekantiga flaskan och man storsatsade på den växande resemarknaden vid flygplatser och på båtar världen över. Det dröjde inte länge förrän varenda charterresenär köpte Glenfiddich i taxfree-butikerna och flaskan blev en trofé att visa upp när man varit utomlands. Nu etablerades Glenfiddich över hela världen och varumärket skaffade sig den tätposition det alltjämt har.

Vid denna tiden växte den övriga branschens misstro mot Glenfiddich, man reagerade på den offensiva marknadsföringen och att man knöt till sig återförsäljare med ensamrätt. När man dessutom blev det första företaget som satsade på tv-reklam rann bägaren över. Familjen Grant var beroende av att köpa stora volymer grainwhisky för att kunna hålla sin försäljning uppe. Graindestillerierna kontrollerades av det gemensamma branschbolaget Distiller’s Company Limited. De ansåg att alltför offensiv marknadsföring var illojalt och man bestämde sig för att sluta leverera grainwhisky till William Grant & Sons. Beslutet innebar att familjen Grant tog saken i egna händer och på bara några månader byggde man Girvan, ett eget gigantiskt graindestilleri i södra Skottland. De första dropparna från Girvan destillerades juldagen 1963, på dagen 76 år efter att William Grant tänt eldarna under pannorna på Glenfiddich.

William Grant & Sons är idag världens största företag inom singelmaltwhisky och tillsammans med Ballantines och Chivas i hård kamp om pallplatserna inom blendwhisky. 2022 såldes 50 miljoner flaskor Grants. William Grants & Sons är i allra högsta grad ett familjestyrt företag där familjerna Gordon och Grant har en operativ roll på olika nivåer. Företaget är världens största familjeägda dryckeskoncern och har en lång rad varumärken inom många dryckessegment. Förutom Glenfiddich och Balvenie destillerar de även singelmalt vid sina destillerier Kininvie och Aisla Bay som tillsammans med Glenfiddich utgör Skottlands i särklass största maltwhiskyproducenter. Man har också betydande ägarandelar i irländsk och amerikansk whisky.

Inspiration