BenRiach Temporis Peated 21 YO

Benriach Temporis 21 yo

BenRiach Temporis Peated 21 YO

BenRiach Temporis 21 yo har en djup bärnstensfärg och en lite söt och behaglig rökdoft som balanseras med honung, mogna päron och rostad ek. Smaken är mjuk, nästan gräddig där den eleganta röken omfamnas av exotiska frukter och en antydan till mynta. Där finns också inslag av ananas, stjärnanis och kanel. Eftersmaken är lång med inslag av honung och rök.

Rökighet
Betyg (2 röster)
5
Skriv ut
Art. nr.
79986
Storlek
70 cl
Alkohol
46 %
Land/Område
Skottland Speyside Storbritannien
Typ
Maltwhisky
Producent
BenRiach Distillery

BenRiach Temporis är tänkt som en hälsning till äldre tiders Speysidewhisky, där torvrökt malt, Pedro Ximenes- och olorosofat satte en tydlig stil på whiskyn. Malten kommer från trakten och har bland annat mältats på egna traditionella maltgolv, precis som förr i tiden i Speyside. När BenRiach i början av 1970-talet beslutade att börja tillverka hårt rökt singelmalt var man ensamma om detta i Speyside, golvmältningen hade nästan försvunnit och vid mälterierna använde man nästan bara kol- och varmluft. Men redan då valde BenRiach en egen väg. Man körde hårt på sina egna maltgolv och byggde upp omfattande lager av rökig whisky. Den ambitionen har fortsatt och därför kan BenRiach som ett av mycket få fastlandsdestillerier förtjusa oss med riktigt gammal rökig whisky – såsom whiskyn var förr i tiden i Speyside.

När affärsmannen John Duff byggde BenRiach 1898 var det mitt under en gigantisk whiskyboom. Blendwhiskyn var uppfunnen, hela världen hade börjat dricka scotch, man vädrade lysande affärer överallt och destillerier byggdes i stort sett bakom varje backkrön i Speyside. Ingen såg den överproduktion som skulle komma, allra minst John Duff som haft framgångar med sitt andra destilleri, Longmorn. Ett stenkast från Longmorn lät han byggda ett hypermodernt destilleri helt i betong. Vi vet egentligen inte så mycket om whiskyn som producerades vid BenRiach dessa första år. Men vi vet att John Duff lagrade på såväl sherry som vinfat och fat av virgin wood. Vi vet också att malten huvudsakligen torkades med torv och att whiskyn därmed blev rejält rökig.

Mellan 1900 och 1965 låg Benriach i Malpåse. Under denna långa period var destilleriets mältningsgolv i bruk och än i dag tillverkas rökig malt en månad om året på detta ålderdomliga vis. 2004 köptes det nedlagda Benriach av ett sydafrikanskt bolag och whiskyprofilen Billy Walker. Förvärvet blev en nytändning. Snart framstod Billy Walker som en av den skotska whiskyindustrins mest kreativa innovatörer. Under Billy Walkers ledning blev Benriach ett mycket framgångsrikt destilleri känt för sina många innovativa utgåvor. 2008 förvärvades även Glendronach och 2013 Glenglassaugh. 2016 såldes Benriach Distillery Co till amerikanska Brown Forman. Till Billy Walkers efterträdare rekryterade de nya ägarna välkända Rachel Barrie som Master Blender med uppgift att fortsätta utveckla Skottlands kanske mest experimentella och kreativa destilleri.

Benriach Distillery ligger i nordöstra Skottland, i hjärtat av Speyside, några kilometer söder om regionhuvudstaden Elgin. Benriach ligger på samma breddgrad som Göteborg, men har ett betydlig ruffigare och fuktigare klimat. Vädret sätter sin prägel på whiskyn. I de fuktiga lagerhusen med relativt konstant och kall temperatur kan whiskyn vila i lugn och ro. Det betyder att den kan bli mycket gammal och att den fortsätter att utvecklas år efter år.

Alla whiskyturister som reser upp mot Elgin på väg A941 passerar Benriach. Det går inte att undgå att lägga märke till destilleriet. Benriach är inte något av de romantiskt natursköna utflyktsmålen, utan påminner mer om ett gammalt industriområde med tunga sten- och betongbyggnader – men innanför valven vilar en fantastisk whisky.

Historia

När Benriach byggdes var det mitt i den största whiskyboom som branschen någonsin upplevt. Då, vid 1800-talets slut, hade ingen en tanke på att bygga annat än snabbt och effektivt. Det var inte läge för krusiduller och snirkliga pagoder. Det handlade om att så fort som möjligt komma ”on stream”. Hela världen ropade efter whisky. Benriach stod klart 1898. Det var ägarna till granndestilleriet Longmorn, som behövde öka kapaciteten för att hänga med i whiskykarusellen som snurrade allt snabbare. Byggherre var John Duff. Han hade firat stora framgångar med sitt Longmorn och satsade därför 16 000 pund i ett nytt destilleri vid strandkanten av floden Lossie, alldeles intill Longmorn. Namnet, Benriach, som betyder ”den röda hjortens kulle”, tog man från en bondgård i grannskapet, Riach Farm. Dessa år formligen flödade det i buteljeringshallarna. Under 1800-talets två sista decennier byggdes 33 destillerier i Skottland. Anledningen var att den nya tidens blendwhisky hade gjort global succé och i takt med att handelsvägarna blivit allt öppnare och snabbare för den brittiska handelsflottan etablerades whiskyn på fler och fler marknader i världen. Framtidsutsikterna var minst sagt goda och driftiga destilleriägare och entreprenörer byggde enorma förmögenheter av det skotska kornet.

Pattisonkraschen

John Duff ville, som så många andra vid den här tiden, ha sin del av kakan och ökade eldarna under pannorna så mycket det gick både på Benriach och Longmorn. Längst fram i ledet av lycksökare stod bröderna Pattison

Pattisonbrödernas äventyrlighet och mer eller mindre bedrägliga metoder skulle orsaka en enorm krasch för hela whiskyindustrin. På sin väg till fängelset kopplade de djärva grepp och destillatörer och whiskybaroner föll för locktonerna. Bröderna Pattissons far drev en specerihandel i Edinburgh. När sönerna tog plats bakom disken insåg de att det fanns pennies och pund att hämta med lite nytänkande och öppet sinnelag. De kom på den

lysande idén att dryga ut mjölk med vatten. Klirret i kassan inspirerade de uppfinningsrika gossarna till fler uppslag i samma anda. Gick det med mjölk så går det med whisky, tänkte de, och började vräka ut enkel utspädd sprit med hjälp av de mest braskande reklamkampanjer. Pengarna rullade in, bröderna levde lyxliv och gjorde än mer lukrativa affärer. Bland annat sålde de samma whiskyfat flera gånger och ställde ut värdelösa aktier som lurade kilten av destillatörer och bankirer.

I december 1898 avslöjades luftaffärerna och äventyret fick ett abrupt slut. Bröderna Pattison försattes i konkurs och dömdes till fängelse. Det gick chockvågor genom branschen. Mängder av destillerier drogs med i fallet. Mot löften om framtida affärer och pantsatta aktier hade bröderna Pattison förmått destilleri efter destilleri att producera stora mängder whisky. Kvantitet motsvarades inte av kvalitet och när deras Fine Old Glenlivet visade sig vara enkelt brännvin briserade skandalen. Vissa destillerier stängdes för gott, andra tystnade i decennier. Nystartade Benriach sjönk som en sten och skulle inte väckas till liv förrän 65 år senare.

Nystarten

1965 hade whiskybranschen börjat hämta sig. Charterturismen hade kommit igång och behovet av att resa och köpa taxfree-sprit slog rekord år för år. Glenlivet Distillers som då hade tagit över Longmorn beslutade sig för att dra igång det nedlagda destilleriet på andra sidan vägen. Behovet tycktes omättligt och man sköt in stora summor i restaureringen.

1978 var det åter dags för ett ägarskifte. Kanadensiska Seagram förvärvade Benriach och drog upp ångan på max. Seagram saknade rökig whisky till sina blendwhiskysorter. Eftersom Benriach hade ett eget maltgolv i drift startade man produktion av rökig whisky. I och med det blev Benriach, det första fastlandandsdestilleriet i modern tid som gav sig på att göra hårt rökt whisky.

Efter en omfattande storaffär 2002 mellan jättar i branschen beslutades att Benriach skulle läggas ner. De flesta trodde nog att det ruffiga och ganska illa skötta destilleriet skulle förbli nedstängt. Men vid denna tiden hade många mindre bolag börjat intressera sig för att starta destillerier och sydafrikanska Intra Trading gick 2005 samman med whiskylegendaren Billy Walker och köpte det stängda Benriach.

Intra Trading och Billy Walker drev destilleriet fram till 2016 då amerikanska spritjätten Brown Forman, ägarbolaget bakom Jack Daniels, förvärvade Benriach och Glendronach (som Intra Trading också dragit igång) för en nätt summa av 285 miljoner pund.

Whiskyn

Om Benriach historiska whisky vet vi ingenting. Destilleriet producerade inte en enda droppe mellan 1902 och 1965. Den whiskyn Benriach gjorde på 1960- och 1970-talet har i någon mån gått att få tag på hos oberoende buteljerare. Det är en lite ruffig och ofta rökig whisky. Numera är den ytterst sällsynt. Nästan allt gick ner i ägarbolagens blendwhiskysorter, som Queen Anne, Chivas Regal och 100 Pipers. Egentligen blev det inte fart på buteljeringen av singelmalt förrän vid mitten av 00-talet när Intra Trading hade tagit över. Billy Walker var nästan gränslös i sin fantasi och lanserade en närmast outsinlig ström av whiskysorter, ofta slutlagrade på de mest oväntade fat. Benriach blev under några år det destilleri i Skottland som buteljerade flest singelmaltsorter. Utöver slutlagringarna tömdes också mycket av den äldre whiskyn som legat i lagren sedan Seagrams tid.

När Billy Walker och Intra Trading sålde sina destillerier till Brown Forman, förändrades snabbt produktfloran. Den högt prisade masterblendern Rachel Barrie värvades från Glenmorangie och istället för en vildvuxen armada av flaskor skapades en åldersbestämd core range med whisky ända upp i 30-årsåldern. Rachel Barrie har med ett aktivt fatarbete byggt upp och utvecklat sin range och har bland annat skapat ett eget avtryck med sin Three Cask Serie där hon låter whisky från tre olika fattyper giftas samman och mynna ut i en ytterst elegant och lite kryddig Speysidewhisky. I dag är Benriach ett av få destillerier som förmår att hålla en åldersbestämd range i produktion, i synnerhet i så höga åldrar. Man har också tagit det gamla maltgolvet i drift och producerar då och då rökig golvmältad smalt igen.

Produkter från BenRiach Distillery