GlenDronach 12 YO Original

en flaska glendronach 15 festligare

GlenDronach 12 YO Original

Glendronach 12 YO Original ett flaggskepp i destilleriets armada av buteljeringar. 12-åringen är på många sätt ett benchmark för destilleriet och sätter en stämpel på hur en sherrylagrad whisky ska vara. Whiskyn är både ett skolexempel och ett insteg till den sherrylagrade whiskyns värld av smakrik och vinös singelmalt. Det är en whisky som självklart kan drickas som den är, möjligen med lite vatten, eller njutas till en till en sötare efterrätt som vaniljpannacotta eller en glassdessert.

Glendronach 12 YO är en fyllig och komplex whisky med eleganta toner av sherryfat, vanilj, katrinplommon, russin och julkryddor. Lätta nyanser av ingefära och kryddnejlika är också framträdande. Smaken är silkesmjuk med sherrysötma, mogna fikon, svarta vinbär, läder, tobak och mörk choklad. Eftersmaken är vinös och nötaktig och försvinner bort i behaglig ton av bitter engelsk apelsinmarmelad och rostad mandel.

Rökighet
Betyg (89 röster)
3.5
Skriv ut
Art. nr.
425
Storlek
70 cl
Alkohol
43 %
Land/Område
Skottland Storbritannien
Typ
Maltwhisky
Producent
Glendronach Distillery

Korta fakta

  • Masterblender: Rachel Barrie
  • Fat: Pedro Ximénez och Oloroso sherry
  • Övrigt: Ej färgad

Gott att veta

Glendronachs 12-åring lanserades för första gången 2009, redan året efter att den nya ägarkonstellationen med Masterblendern Billy Walker tagit över det då nedlagda destilleriet. 12-åringen blev något av en programförklaring för vad som komma skulle. Under Billy Walkers ledning blev Glendronach näst intill ett sherryhus som snart kom att profileras som Skottlands främsta sherrydestilleri. Inte något annat destilleri har en lika ambitiös fatpolicy när det gäller att buteljera sin whisky på fullmatade sherryfat – oftast de intensiva sherrysorterna Pedro Ximénez och Oloroso, eller blandningar av dessa. Att lagra whisky på sherryfat går tillbaka till de dagar då långlagringens betydelse upptäcktes i Skottland. Före 1800-talets mitt hade ekfaten mest funktionen av att vara behållare och whiskyn fick sällan ligga särskilt länge på ekfaten, eller de kaggar man förvarade spriten i. När vinlusens härjningar ödelade Europas vingårdar tömdes de brittiska barerna på vin och brandy, men sherry fanns att få tag på och en omfattande import tog sin början. När faten tömts på sherry var snart skottarna där och fyllde dem med whisky och de spanska vinfaten blev närmast det allenarådande lagringssättet. Snart upptäcktes att whiskyn som fick mogna en längre tid på dessa sherryfat utvecklade helt nya toner, den råa spritigheten byttes ut mot sötma och fruktighet och den skotska whiskyindustrin förändrades i grunden. Än i dag anses sherrylagrad whisky vara formel 1 i whiskyvärlden, men sherryfat är dyra, efterfrågan är större än tillgången och få destillerier har förmåga, kraft och sådana avtal med bodegor i Jerez, att de förmår hålla en renodlad sherryprofil på sin whisky. Glendronach är i det fallet närmast unikt i Skottland.

Kort om Glendronach

Glendronach är ett av Skottlands vackraste och mest intressanta destillerier. Destilleriet ligger i östra högländerna några mil nordost om Aberedeen inte långt ifrån gränsen till Speyside. Glendronach ligger i ”Castle County” och är nästan slottslikt där det tronar omgivet av betande kor och får alldeles inpå knuten i en mycket naturskön omgivning. De ståtliga stenbyggnaderna vittnar om ansenlig ålder och destilleriet kommer att fira sitt 200-årsjubileum 2026. Men egentligen är Glendronach äldre än så. Grundaråret anger bara det tillfälle när James Allardice och hans kamrater beslutade sig för att bli lagliga och gå med på att betala skatt. Glendronach har haft många ägare. Under senare delen av 1900-talet drevs det av Teacher’s. Då var Glendronach en nyckelmalt för det världsberömda blendwhiskymärket. Ända fram till 1996 hade Glendronach en gammaldags golvmältningsanläggning i drift och i samband med en omfattande restaurering detta år släcktes de sista direkteldade pannorna i Skottland. Glendronach fick en nystart 2008 då ägargruppen bakom Benriach förvärvade det då nedlagda destilleriet. Sedan 2016 ägs Glendronach av amerikanska Brown Forman med varumärket Jack Daniels.

  • Glendronach har fyra pannor och gammaldags jäskar i lärkträ
  • År 2020 invigdes ett nytt besökscenter där den äldsta kända flaskan Glendronach från 1913 visas upp, tillsammans med andra rariteter
  • I dag är Rachel Barrie ansvarig masterblender på Glendronach, hon är känd som en av Skottlands främsta och mest erfarna
  • Bland de många skrönorna kring Glendronach är spökhistorien om The Spanish Lady, som lär ha kommit till destilleriet i ett sherryfat, en av de mest berättade
  • Glendronach är högskotska och betyder ”dalen med björnbärsbuskarna”
  • För 200 år sedan etablerades Glendronach på marknaden med hjälp av storstädernas många prostituerade

Glendronach räknas till Highlands, men ligger nära gränsen till Speyside, några mil nordväst om Aberdeen. Glendronach är ett av Skottlands vackraste destillerier. Det ligger i ”Castle County” och byggnaderna är nästan slottslika där de tronar omgivna av betande kor och får alldeles inpå knuten. Destilleribyggnaderna är uppförda i sten och har lysande röda dörrar vilket förstärker atmosfären på destillerigården. Glendronach är ett av Skottlands intressantare destillerier, och en av få whiskysorter som numera är ganska lätta att känna igen. Glendronach har nämligen klivit fram som den sherrylagrade whiskyns främsta företrädare.

Historia

Glendronach är ett mycket gammalt destilleri. Ingen vet egentligen när det för första gången destillerades whisky på det lilla gårdsdestilleriet vid Boynsmill, dess ursprung förirrar sig långt bort i smugglarhistorien. Enligt whiskylitteraturen grundades Glendronach av James Allardice 1826. Detta årtal anger dock bara det år när man slutade med lönnbränning och gick över till den lagliga sidan. Verksamheten var gammal redan då. När James Allardice övertalades att ta ut licens var han en av de första i trakten som föll till föga inför myndigheternas strävan att förmå destillatörerna att rätta in sig i ledet och börja betala skatt.

James Allardice hade ärvt godset Boynsmill i Forgue. Han var en entreprenör av rang och gav sig tidigt in i affärer. Han bodde i Cobairdy där han var känd för sin extravaganta stil och iögonfallande vanor. Han titulerade sig som The Lord of Cobairdy, men alla kallade honom Cobbie. Tillsammans med några farmare i trakten brukade man träffas på Boynsmill där en liten spritpanna puttrade hemtrevligt i ett skjul.

Vid den här tiden brändes det whisky lite varstans i högländerna. I de flesta fall för husbehov. Några sålde till grannar och folk som kom förbi, medan andra tog chansen att tjäna mer pengar och sökte sig mot större marknader, som till sjömanskrogarna nere i Aberdeen. Från Boynsmill var det inte mer än några timmars ritt ner till hamnstaden där skepp från hela världen ankrade upp och törstiga sjömän fyllde krogar och värdshus. Det var en orolig tid. I början av 1800-talet hade kung och krona fått upp ögonen för whiskytillverkningen och insett att sådant ofog måste beskattas. Det kurade skattefogdar i buskarna lite varstans i trakten. Det retade stolta skotska hedersmän till ursinne. På sina håll gjorde man vad man kunde för att ge fogdarna ett välförtjänt kok stryk och Cobbie misstyckte säkerligen inte till detta. Vid mitten av 1820-talet spände kung och krona musklerna ytterligare och ridande militär började eskortera skatteinspektörerna på stigarna i trakten.

Men Cobbie var inte bara en stolt skotte som såg med misstro på skattelagar och statstjänstemän, han var en smart affärsman också. Det var onekligen opraktiskt att i lyktors sken tvingas rida ner till Aberdeen under regniga nätter för att i lönn försöka sälja ett fat eller två till en sjökapten eller någon mindre nogräknad krögare. Det var kallt och besvärligt och till och med farligt, och vem vet om man skulle mötas av militär bakom nästa krök. Då kunde man glömma tunnan på vagnen och kanske till och med livhanken.

Cobbie var bekant med the Fifth Duke of Gordon, som i allra högsta grad var inblandad i den lagtext som 1823 cementerade grunden för hela den lagliga whiskyindustrin i Skottland. Den adlige vännen var svårt förtjust i Cobbies whisky och man kan förmoda att de båda hade allvarliga samtal kring nyttan av att betala skatt. Cobbie övertygades om att det kanske inte var en så dum idé i synnerhet som lorden lovade att ta honom med till London för att introducera hans whisky där den hörde hemma, och då syftade han inte på sjömanskrogarna i Aberdeen.

Efter mycket vånda gick Cobbie med på att betala den där förhatliga spritskatten och grundade ett lagligt destilleri. Man gav det ett vackert namn och döpte det efter de täta björnbärssnåren vid källan där de tog sitt vatten, Dronach Burn. Några månader senare, i början av 1826, destillerades den första whiskyn vid skattepliktiga Glendronach.

Glendronach introducerades precis som Duke of Gordon hade utlovat i London,  där whiskyn blev mycket framgångsrik, men mest lycka gjorde den i närbelägna Aberdeen och i de stora städerna i södra Skottland. Cobbie använde sig av en mycket speciell marknadsföring. Han övertalade de många prostituerade i städerna att ständigt fråga efter Glendronach på barerna där de erbjöd sina tjänster. Resultatet lät inte vänta på sig. Varje sjömanskrog med rang hade snart ett fat Glendronach bakom disken.

Efter några år blev det meningsskiljaktigheter i gruppen kring Allardice och destilleriet såldes. Det blev en orolig tid med många ägarbyten. Det skulle dröja ända till 1960 då blandningsföretaget Teacher’s förvärvade Glendronach innan det blev luft under vingarna. Antalet pannor utökades från två till fyra. Ett problem var dock att Glendronach var så ålderdomligt. Destilleriet var allt annat än kostnadseffektivt, man mältade sitt eget korn på öppna golv, vilket var personalkrävande och kostsamt, likaså eldades pannorna med öppna koleldar vilket ur flera hänseenden var kostsamt och besvärligt. 1996 gick det inte längre och Glendronach lades i malpåse. Därmed släcktes de sista direkteldade pannorna i den skotska whiskyhistorien.

Där och då trodde många att Glendronach aldrig skulle öppnas igen, men 2005 förvärvades det nedlagda destilleriet av ägarbolaget bakom Chivas som ersatte den ålderdomliga direkteldningen med ånga och satte destilleriet on stream igen. 2008 slog det ner som en bomb när Glendronach överraskande köptes av Intra Trading, ägarbolaget bakom Benriach, med Billy Walker i spetsen. De tog omgående över driften och gjorde destilleriets sherrylagringar kända över hela världen.

Under Billy Walkers ledning förvandlades Glendronach till ett näst intill renodlat sherryhus. Man lanserade en stor mängd riktigt tunga och smakrika sherrylagringar och whiskypubliken älskade det. Intra Trading och Billy Walker drev destilleriet fram till 2016 då amerikanska spritjätten Brown Forman, ägarbolaget bakom Jack Daniels, förvärvade destilleriet för en nätt summa av 285 miljoner pund.

Whiskyn

Under Brown Formans regim har whiskyblendern Rachel Berry fortsatt med den sherryprofilering som Billy Walker inledde. Ingen annat destilleri i Skottland är lika konsekventa med tunga sherrybuteljeringar som Glendronach. Man gör även annan whisky, men husstilen är riktigt mörk och fruktig sherrywhisky. Man lagrar på fat med olika sherrytyper, men i huvudsak Oloroso och PX.

Produkter från Glendronach Distillery