Glendronach Port Wood

Begränsad utgåva
en flaska glendronach port wood

Glendronach Port Wood

Lanseras snart ?
31 December 2024   (799 SEK)
Gå till på Systembolagets hemsida

Glendronach Port Wood har slutlagrats under tre år i Ruby- och Tawny-portfat från Douro-dalen i norra Portugal. Dessförinnan har den lagrats under sex år på både PX- och Oloroso-fat, som är Glendronach signum. Resultatet är en synnerligen fruktig och fyllig tungviktswhisky med massor av aromer och smaker. Bakom kompositionen står master blender Dr. Rachel Barrie. Det avslutande portvinslagringen lockar fram mörka bär, svarta vinbär, tranbär och skogstoner.

Stor och generös doft med massor av frukt, russin, tropiska frukter, blåbärssylt och ton av nybakade kex. Smaken är fyllig av chokladkola, bränt socker, mörka frukter, björnbär och en tydlig ton av rostad ek. Lång och tanninrik eftersmak. Druvor, fruktsötma och ek.

Rökighet
Betyg (19 röster)
4
Skriv ut
Art. nr.
50933
Storlek
70 cl
Alkohol
46 %
Land/Område
Skottland Storbritannien
Typ
Maltwhisky
Övrigt
Begränsad utgåva
Producent
Glendronach Distillery

Om Portwood

Glendronach är kanske det av Skottlands destillerier som gör den mest kraftfulla och kryddiga whiskyn. De senaste tio åren har Glendronach gjort sig känt som den skotska whiskyns allra främsta ”sherryhus” med åtskilliga intensivt kryddiga och mäktigt mörka sherrylagringar. I samma stil hittar man också en annan vinlagring – den fylliga och fruktiga Glendronach Port Wood.

Betyg

Läs vad Elke Ljung tyckte om senaste släppet här

Storbritannien har en lång historia av konflikter med Frankrike och tidvis har det rått handelsembargo mellan länderna. I vinindustrins barndom medförde det att britterna istället importerade viner från andra länder. Sherry från Spanien och Portvin från Portugal ett andra hemland i Storbritannien. När så vinlusen gjorde rent hus i vingårdarna, med början i Frankrike, fanns det tack och lov stora lager med sherry och portvin. Importen ökade än mer och de tömda sherryfaten kom snart att förändra whiskyindustrin i grunden. Sherryfaten hade en enastående förmåga att berika whiskyn. Portvinet däremot kom på efterkälken. De tömda portvinsfaten köptes i ringa grad in av destillerierna. Det skulle faktiskt dröja ända till 1996 då Balvenie, som det första destilleriet, började experimentera med slutlagringar, som en Portvinslagrad whisky gjorde succé. I dag har Balvenie fått många efterföljare och portvinsfat ligger nu i de flesta lagerhus, men sådan whisky är oftast en ingrediens i master blenders recept och buteljeras sällan som singelmalt.

Fakta

Ursprung: Skottland, Highland
Ålder tio år varav tre år på portvinsfat
Fat: Oloroso- och PX-fat före tre års slutlagring på portvinsfat

Kort om Glendronach

Glendronach är ett av Skottlands vackraste destillerier. Det ligger vid Dronach Burn nära gränsen mellan Speyside och Highland. Destilleriet grundades 1826 och drevs ända in på 2000-talet på ett mycket ålderdomligt sätt. Länge användes såväl öppna koleldar som golvmältning och rörkylning utomhus. Glendronach stängdes för gott i början av 2000-talet, trodde man. Destilleriet köptes överraskande 2008 av ägarbolaget bakom Benriach, som omgående återupptog driften. I dag är Glendronach känt för sin sherrylagrade whisky, som tveklöst är en av världens mest respekterade whiskysorter.

  • Glendronach är det mest renodlade ”sherryhuset” bland Skottlands destillerier, ”sherry-mad” enligt dem själva.
  • Glendronach grundades av affärsmannen James Allardes som bland annat tog hjälp av Aberdeens många prostituerade för att sälja sin whisky
  • ”Glendronach is good för the stomach" var en paroll som länge följde varumärket
  • Glendronach är högskotska och betyder ”dalen med björnbärsbuskarna”
  • Glendronach har ovanligt lång jästid och pannorna värms ovanligt sakta, vilket var för sig bidrar till ett fruktigt destillat.

Glendronach Port Wood är en whisky med extra allt. Smakpedalen har tryckts ordentligt i mattan. Det är främst en whisky för den som gillar fruktiga och vinösa smaker där russin, dadlar och fikon framträder. Men den har också en mjukare dimension av begynnande ålder och en komplex smakrikedom. Glendronach Port Wood är en härlig whisky för den som gillar chokladsmaker. Prova den exempelvis till ugnsvarm kladdkaka med lättvispad grädde eller till praliner.

Glendronach räknas till Highlands, men ligger nära gränsen till Speyside, några mil nordväst om Aberdeen. Glendronach är ett av Skottlands vackraste destillerier. Det ligger i ”Castle County” och byggnaderna är nästan slottslika där de tronar omgivna av betande kor och får alldeles inpå knuten. Destilleribyggnaderna är uppförda i sten och har lysande röda dörrar vilket förstärker atmosfären på destillerigården. Glendronach är ett av Skottlands intressantare destillerier, och en av få whiskysorter som numera är ganska lätta att känna igen. Glendronach har nämligen klivit fram som den sherrylagrade whiskyns främsta företrädare.

Historia

Glendronach är ett mycket gammalt destilleri. Ingen vet egentligen när det för första gången destillerades whisky på det lilla gårdsdestilleriet vid Boynsmill, dess ursprung förirrar sig långt bort i smugglarhistorien. Enligt whiskylitteraturen grundades Glendronach av James Allardice 1826. Detta årtal anger dock bara det år när man slutade med lönnbränning och gick över till den lagliga sidan. Verksamheten var gammal redan då. När James Allardice övertalades att ta ut licens var han en av de första i trakten som föll till föga inför myndigheternas strävan att förmå destillatörerna att rätta in sig i ledet och börja betala skatt.

James Allardice hade ärvt godset Boynsmill i Forgue. Han var en entreprenör av rang och gav sig tidigt in i affärer. Han bodde i Cobairdy där han var känd för sin extravaganta stil och iögonfallande vanor. Han titulerade sig som The Lord of Cobairdy, men alla kallade honom Cobbie. Tillsammans med några farmare i trakten brukade man träffas på Boynsmill där en liten spritpanna puttrade hemtrevligt i ett skjul.

Vid den här tiden brändes det whisky lite varstans i högländerna. I de flesta fall för husbehov. Några sålde till grannar och folk som kom förbi, medan andra tog chansen att tjäna mer pengar och sökte sig mot större marknader, som till sjömanskrogarna nere i Aberdeen. Från Boynsmill var det inte mer än några timmars ritt ner till hamnstaden där skepp från hela världen ankrade upp och törstiga sjömän fyllde krogar och värdshus. Det var en orolig tid. I början av 1800-talet hade kung och krona fått upp ögonen för whiskytillverkningen och insett att sådant ofog måste beskattas. Det kurade skattefogdar i buskarna lite varstans i trakten. Det retade stolta skotska hedersmän till ursinne. På sina håll gjorde man vad man kunde för att ge fogdarna ett välförtjänt kok stryk och Cobbie misstyckte säkerligen inte till detta. Vid mitten av 1820-talet spände kung och krona musklerna ytterligare och ridande militär började eskortera skatteinspektörerna på stigarna i trakten.

Men Cobbie var inte bara en stolt skotte som såg med misstro på skattelagar och statstjänstemän, han var en smart affärsman också. Det var onekligen opraktiskt att i lyktors sken tvingas rida ner till Aberdeen under regniga nätter för att i lönn försöka sälja ett fat eller två till en sjökapten eller någon mindre nogräknad krögare. Det var kallt och besvärligt och till och med farligt, och vem vet om man skulle mötas av militär bakom nästa krök. Då kunde man glömma tunnan på vagnen och kanske till och med livhanken.

Cobbie var bekant med the Fifth Duke of Gordon, som i allra högsta grad var inblandad i den lagtext som 1823 cementerade grunden för hela den lagliga whiskyindustrin i Skottland. Den adlige vännen var svårt förtjust i Cobbies whisky och man kan förmoda att de båda hade allvarliga samtal kring nyttan av att betala skatt. Cobbie övertygades om att det kanske inte var en så dum idé i synnerhet som lorden lovade att ta honom med till London för att introducera hans whisky där den hörde hemma, och då syftade han inte på sjömanskrogarna i Aberdeen.

Efter mycket vånda gick Cobbie med på att betala den där förhatliga spritskatten och grundade ett lagligt destilleri. Man gav det ett vackert namn och döpte det efter de täta björnbärssnåren vid källan där de tog sitt vatten, Dronach Burn. Några månader senare, i början av 1826, destillerades den första whiskyn vid skattepliktiga Glendronach.

Glendronach introducerades precis som Duke of Gordon hade utlovat i London,  där whiskyn blev mycket framgångsrik, men mest lycka gjorde den i närbelägna Aberdeen och i de stora städerna i södra Skottland. Cobbie använde sig av en mycket speciell marknadsföring. Han övertalade de många prostituerade i städerna att ständigt fråga efter Glendronach på barerna där de erbjöd sina tjänster. Resultatet lät inte vänta på sig. Varje sjömanskrog med rang hade snart ett fat Glendronach bakom disken.

Efter några år blev det meningsskiljaktigheter i gruppen kring Allardice och destilleriet såldes. Det blev en orolig tid med många ägarbyten. Det skulle dröja ända till 1960 då blandningsföretaget Teacher’s förvärvade Glendronach innan det blev luft under vingarna. Antalet pannor utökades från två till fyra. Ett problem var dock att Glendronach var så ålderdomligt. Destilleriet var allt annat än kostnadseffektivt, man mältade sitt eget korn på öppna golv, vilket var personalkrävande och kostsamt, likaså eldades pannorna med öppna koleldar vilket ur flera hänseenden var kostsamt och besvärligt. 1996 gick det inte längre och Glendronach lades i malpåse. Därmed släcktes de sista direkteldade pannorna i den skotska whiskyhistorien.

Där och då trodde många att Glendronach aldrig skulle öppnas igen, men 2005 förvärvades det nedlagda destilleriet av ägarbolaget bakom Chivas som ersatte den ålderdomliga direkteldningen med ånga och satte destilleriet on stream igen. 2008 slog det ner som en bomb när Glendronach överraskande köptes av Intra Trading, ägarbolaget bakom Benriach, med Billy Walker i spetsen. De tog omgående över driften och gjorde destilleriets sherrylagringar kända över hela världen.

Under Billy Walkers ledning förvandlades Glendronach till ett näst intill renodlat sherryhus. Man lanserade en stor mängd riktigt tunga och smakrika sherrylagringar och whiskypubliken älskade det. Intra Trading och Billy Walker drev destilleriet fram till 2016 då amerikanska spritjätten Brown Forman, ägarbolaget bakom Jack Daniels, förvärvade destilleriet för en nätt summa av 285 miljoner pund.

Whiskyn

Under Brown Formans regim har whiskyblendern Rachel Berry fortsatt med den sherryprofilering som Billy Walker inledde. Ingen annat destilleri i Skottland är lika konsekventa med tunga sherrybuteljeringar som Glendronach. Man gör även annan whisky, men husstilen är riktigt mörk och fruktig sherrywhisky. Man lagrar på fat med olika sherrytyper, men i huvudsak Oloroso och PX.

Produkter från Glendronach Distillery

Inspiration