Glenfiddich Orchard Experiment

Det går nästan inte att förstå den betydelse Glenfiddich har och har haft för den skotska whiskyindustrin. Det var Glenfiddich som banade väg, som visade världen att det gick att sälja singelmaltwhisky, som fick industrin att förstå vikten av design och marknadsföring och som i mångt och mycket lärde världen att dricka bra whisky.

Glenfiddich ligger i den lilla whiskystaden Dufftown i Speyside. Landskapet som breder ut sig i nordöstra Skottland mellan Grampainbergen i sydost och Nordsjön i norr är oerhört vackert. De högsta höjderna, som berget Ben Rinnes, når långt över trädgränsen och i dalgångarna rinner lax- och öringrika floder som Spey, Livet, Avon och Deveron i strida strömmar mot havet i norr, och längs flodbankarna kurar destillerierna. Smältvatten och Atlantregn bildar bäckar som rinner över granit och som fårar sin väg genom vidsträckta torvhedar där torven sätter smak och färg på vattnet. Nästan tre fjärdedelar av all maltwhisky som produceras tillverkas i Speyside och här ligger de destillerier som har givit whiskyn sitt världsrykte, främst av dem är Glenfiddich.

William Grant var nästan 50 år då han 1886 grundade Glenfiddich. Han hade lärt sig grunderna vid Mortlach, där han gnetat sig fram och sparat ihop det startkapital han behövde för att förverkliga sin dröm. På Mortlach hade han arbetat med olika delar av produktionen men fick så småningom ansvaret för att sköta bokföringen, vilket fick honom att inse att destilleribranschen erbjöd möjligheter för den som kunde investera. Hela familjen var involverad i projektet. Med en lön på 100 pund om året från Mortlach och en växande barnaskara gick det långsamt. Så småningom fick äldsta sonen jobb som skollärare och med ännu en inkomst i huset gick det lättare att spara ihop startkapitalet, för sparades gjordes det och familjen tilläts inget utöver mat på bordet.

William Grant var entreprenör och hade vilda planer på alltifrån att öppna kalkbrott och, till sin hustrus förskräckelse, flytta till Jamaica för att odla sockerrör. Så småningom beslutade han sig för att bli vid sin läst och att det var whisky han skulle ägna sig åt. Utrustningen han behövde köpte han från Helen Cumming borta på Cardhu Distillery för 102 pund och 97 pence. Hon hade slängt ut sina gamla pannor och satsat stort på ett nybygge. William Grant lät uppföra en destilleribyggnad på en åker strax nedanför den gamla slottsruinen Balvenie Castle just utanför Dufftown på en plats som kallades hjortdalen (Glenfiddich på högskotska) invid källbäcken Robie Dubh. William Grant var en handlingens man och som en fältherre pekade han med hela handen och ledde taktfast arbetet när de sex sönerna, mellan 8 och 23 år gamla, fick röja, mura, snickra och gräva medan tioåriga dottern Margret svarade för marktjänsten. Man slet hårt och sov till och med på byggarbetsplatsen.

På juldagen 1887 destillerades de första dropparna Glenfiddich. De första åren gick försäljningen trögt. Men trägen vinner, efterfrågan på singelmalt ökade och Glenfiddich började sakteliga få luft under vingarna. 1890 exploderade Glenlivet Distillery några mil bort och Glenfiddich tog det nedbrunna destilleriets plats som storleverantör till blendwhiskyindustrin. Katastrofen på Glenlivet fick William Grant att storsatsa på ännu ett nybygge. På granntomten byggde han på rekordtid Glenfiddich systerdestilleri Balvenie. Sedan dess har Glenfiddich varit näst intill i oavbruten drift. Till och med under krigsåren då endast en handfull destillerier var igång.

Den förödande Pattisonkraschen 1989 var dock nära att dra med sig Glenfiddich i fallet. Bröderna Pattison var två förslagna affärsmän som gjorde enorma luftaffärer och fick destillerierna att producera stora mängder whisky som det inte fanns avsättning för. När skandalen briserade var Glenfiddich ett av de destillerier som drabbades hårdast. Det blev ett krismöte hos familjen Grant och man beslutade att under släktens stridsrop ”Standfast” gå sin egen väg och börja sälja en egen blendwhisky. Det var ett lyckokast. Standfast (den blendwhisky som i dag heter Grant’s) blev en stor framgång och familjen Grants självständighet och förmåga att gå sin egen väg stakades ut.

I mitten av 1960 talet kom Glenfiddich att förändra whiskyindustrin. Som det första destilleriet i branschen storsatsade man på marknadsföring och på att sälja singelmalt till det hastigt växande charterturismen. Nu blev det mer eller mindre självskrivet att stoppa ner en åttaårig Glenfiddich i sin taxfreepåse på väg hem från semesterresan. Charterindustrin hade börjat blomstra och den elegant designade, trekantiga flaskan blev en statussymbol, eller i vart fall en souvenir, för alla som reste hem från Mallorca eller Kanarieöarna. Lanseringen av Glenfiddich som singelmalt var en kommersiell chansning som slog branschen med häpnad. Ingen hade kunnat förutse att en så kraftfull spritdryck skulle kunna attrahera en okunnig allmänhet. Glenfiddich lärde branschen marknadsföring och visade på betydelsen av snygga förpackningar. Den trekantiga flaskan togs fram redan 1957 och snart följde eleganta lådor med relieftryck i guld och silver. Före Glenfiddichs segertåg över världens flygplatser och taxfreebutiker hade nästan ingen tänkt tanken att det gick att sälja singelmaltwhisky på den internationella marknaden. Glenfiddich kom på så sätt att förändra whiskymarknaden i grunden. I de svenska Systembolagshyllorna sågs Glenfiddich första gången 1963. Whiskyn stod ensam en tid, men det dröjde inte länge förrän det dök upp singelmalt från Glenlivet, Laphroaig och Aberlour. Porten till världsmarknaden hade öppnats.

I dag är Glenfiddich det destilleri i världen med den allra största kapaciteten. De 43 pannorna – också det flest i världen ­– några av dem direkteldade, som i gamla tider, kan producera 21 miljoner liter ren alkohol årligen. 48 jäskar talar också sitt tydliga språk om Glenfiddich storlek. Whiskyn som Glenfiddich producerar är påfallande lätt och kryddig, de många pannorna är små och lämnar ifrån sig en fruktig och lite oljig råsprit.