Glenglassaugh 12 Years Old

en flaska whisky som kommer från glenglassaugh

Glenglassaugh 12 Years Old

Glenglassaugh 12 Years Old är ett typexempel på hur en kustnära whisky smakar. I det här fallet får de maritima tonerna sällskap av varma tropiska vindar med frukt och blommighet. Det är en mild och insmickrande whisky där alkoholen maskeras bakom milda smaker och aromer. Glenglassaugh 12 Years Old är en utmärkt och okomplicerad sällskapswhisky, en spännande bekantskap och ett första steg mot en åldersbestämd core rang som nu håller på att återuppbyggas på Glenglassaugh.

Rökighet
Betyg (0 röster)
0
0 Kommentarer
Skriv ut
Art. nr.
85564
Storlek
70 cl
Alkohol
45 %
Land/Område
Skottland Speyside Storbritannien
Typ
Maltwhisky
Producent
Glenglassaugh

Fakta

  • Fat Bourbon-, sherry- och rödvinsfat

Smaknot

Glenglassaugh 12 Years Old skimrar i gyllene brons och har en typisk kustnära karaktär med sälta och hav som vibrerar bakom aprikos, mjuk vanilj och en tropisk blommighet. Smaken har en lätt nötig stil, men också dadlar, fikon, körsbär och angenäma gräddiga toner. I eftersmaken känns havsluften och den befriande friskhet som kommer med havsvindarna som ständigt sveper in över destilleriet.

Gott att veta

Glenglassaugh är på många sätt ett otursförföljt destilleri. I långa tider har det legat i malpåse i väntan på bättre marknadsförutsättningar. Länge har det varit helt öde och så sent som för 15 år sedan trodde de flesta att det bara var en tidsfråga innan det slutligt skulle rivas. Men 2008 klev en ny holländsk aktör in i den skotska whiskyindustrin, Scaent Group, och förvärvade det nedlagda Glenglassaugh. Vid köpet fanns tämligen gott om fat i lagerhusen som fyllts före nedläggningsåret 1986. Flera av dem hade mognat till makalös kvalitet och de nya ägarna kunde förse en närmast salig marknad med storslagna fat i aktningsvärd ålder. Under åren som dessa fat hade legat orörda i lagerhusen hade de mognat till en härligt vaniljrik och fruktig whisky. Det var mestadels bourbonfat vars whisky en gång var tänkt att användas till Cutty Sark och Famous Grouse.

De nya ägarna möttes av översvallande recensioner och Glenglassaugh som egentligen ingen brytt sig riktigt om fick kultstatus. En 40-årig buteljering utsågs exempelvis till ”den bästa whiskyn någonsin alla kategorier”. De gamla faten sinande raskt och man fick helt enkelt börja bygga upp lagren på nytt. I dag finns ingen whisky kvar från den gamla tiden, men sedan 2008 har pannorna gått för högtryck och lagren har sakteliga fyllts på igen. Nu har man samlat sig till en ny serie ”The Coastal Cask Collection” där en av de nya whiskysorterna i triptyken till och med kunnat åldersbetecknas till 12 år. Glenglassaugh 12 yo är i huvudsak bourbonlagrad whisky som fått smaksättning av både sherryfat och rödvinsfat.

Kort om Glenglassaugh

När Glenglassaugh började konstrueras 1873 var det ett för sin tid mycket modernt destilleri. Grundaren James Moir var mycket teknikintresserad och som entreprenör var han svåröverträffad. Han såg bland annat till att järnvägen kom till byn, han byggde en telegraflinje och han gjorde industri av fisket i trakten. Vid destilleriet såg han till att det installerades ett vattenhjul som användes för att driva malthissar, kvarnhjul och annan utrustning. När James Moir gick ur tiden 1887 övertog brorssönerna Alexander och William Morrison driften, men det dröjde inte länge förrän man sålde destilleriet till den största kunden Robertson & Baxter i Glasgow. Köpeskillingen var 13 500 pund.

Robertson & Baxter var ett betydande whiskyföretag och en drivande kraft bakom bildandet av Highland Distillers, som med tiden skulle växa till en av de verkligt mäktiga aktörerna i den skotska whiskyindustrin med destillerier som Highland Park, Bunnahabhain, Glen Rothes, Tamdhu och Macallan i stallet, men också varumärken som Cutty Sark och Famous Grouse. När Scaent Group köpte Glenglassaugh 2008 hade destilleriet var nedlagt i tolv år. Fem år senare fick Glenglassaugh en ny ägarkonstellation när Benriach & Co tog över. De blev i sin  tur uppköpta av amerikanska Brown Forman (Jack Daniel’s) 2013. I och med det amerikanska förvärvet kom en finansiellt stark och stabil ägare in i styrelserummet och Glenglassaugh kunde fullt ut börja producera för att återuppbygga ett lager och så småningom börja etablera en ny core range – 12 Years Old i Coastal Cask Collection är ett stort steg mot en sådan.

·      Glenglassaugh ligger bedövande vackert utanför Portsoy, alldeles vid kustlinjen som störtar brant ner mot Nordsjön

·      Glassaugh är namnet på floden som har sitt utlopp vid destilleriet, glen betyder dal.

·      Grundaren James Moir var en av de första som insåg betydelsen av att långlagra whisky

·      Brown Formans Master Blender, som komponerat Coastal Cask-serien, är Rachel Barrie, en av den skotska whiskyindustrins mest hyllade profiler

·      Under sin 150-åriga existens har Glenglassaugh varit stängt i 60 år

Kommentarer

Producent Glenglassaugh

Det brukar spekuleras om vilket destilleri som har det vackraste läget. Lilla Edradour kommer alltid upp i diskussionen liksom Kildaltondestillerierna på Islay, och svenska High Coast brukar få ett ord med i laget, men frågan är om inte det lite bortglömda Glenglassaugh ligger mest bedövande vackert av dem alla där det klarar sig fast på klippväggen vid Nordsjökusten, som en fyrbåk för sjöfarare, precis vid gränsen till Speyside utanför det lilla fiskeläget Portsoy.

Glenglassugh är ett destilleri som gör en alldeles lysande whisky, i sina bästa stunder fullkomligt briljant, men ändå är det inte många som känner till det. 2013 köptes Glenglassaugh av ägargruppen bakom Benriach och hamnade då i skggan av ägarnas två övriga tungviktare, Benriach och Glendronach. Men vi tar historien från början. Glenglassaugh är som historien om humlan som inte vet om att den inte kan flyga så den flyger ändå. I år fyller Glenglassaugh 150 år, men på grund av olyckliga omständigheter har destilleriet varit stängt och tyst i nästan hälften av dessa långa år. När destilleriet stängdes 2008 var det ingen som trodde att det någonsin skulle öppnas igen och det var många som påstod att Glenglassaugh bara hade att vänta på rivningsskoporna. Ödet hade dock trumf på hand och ett holländskt energibolag tog hjälp av svenska pengar och drog igång destilleriet igen, det hade då varit nedlagt i 12 år. Holdingbolagets inhopp i whiskybranschen blev emellertid kortvarigt, efter mindre än fem år ”cashade” man hem och sålde till Billy Walker och hans ägarkollegor på Benriach. Det var en mycket lyckosam affär för holländarna och budgivningen bland intressenterna gick långt över vad som spekulerats i.

Det var av vin- och sprithandlaren James Moir och hans brorssöner Alexander och William Morrison 1873 som grundade Glenglassaugh. James Moir drev handel inne Portsoy och närbelägna Cullen. Han ville försäkra sig om en stabil och stadig tillgång på malt. Blendwhiskymarknaden hade precis skjutit fart och alla talade om brist på singelmalt. I synnerhet riskerade de mindre uppköparna att bli utan maltwhisky. Moir och hans kompanjoner insåg att de måste bygga eget. De började leta efter den optimala platsen för ett destilleri. Den fann de på mark som tillhörde gården Craigmills en liten bit utanför Portsoy. Här tog River Glassaugh sats på sin färd från Knock Hills och kastade sig ut mot haven. Rent vatten i strida strömmar var just vad Moir och hans kompanjoner sökte. Ny

teknik var framtiden och i flodfåran installerade de ett stort vattenhjul som gav kraft åt malthissar, kvarnar och annan utrustning. En av James Moirs mer eller mindre unika idéer var att sälja buteljerad singelmaltwhisky under varumärket James Moir & Alexander Morrison. Det var man i stort sett ensamma om i norra Skottland, men snart var även betydande blendwhiskyföretag stora kunder.

Glenglassaugh fick tidigt rykte om sig att producera en högklassig whisky. Det sägs ha berott på att James Moir var en av de första som insåg betydelsen av kvaliteten på ekfaten. En hel del andra destillerier i trakten såg ekfaten som förvaringskärl, medan Moir menade att faten hade en avgörande betydelse för resultatet. James Moir var en traktens entreprenör av stora mått. Han såg bland annat till att järnvägen kom till byn, han byggde en telegraflinje och han gjorde en industri av fisket i trakten. Han gick ur tiden 1887 och brorsönerna Alexander och William Morrison tog över verksamheten. De investerade stort i ny utrustning och produktionen ökade. Fem år senare avled William och Alexander Morrison valde att sälja till den största kunden, vin- och sprithandlarboaget Robertson &a Baxter i Glasgow. Efter en ägarkarusell hamnade slutligen Glenglassaugh under Highland Distilleries ägarskap. Drivande i denna bolagsbildning var just Robertson & Baxter som då hade skaffat sig kontroll över en rad destillerier i Högländerna. Ur Highland Distillers skulle ett av de mäktigaste bolagen i branschen växa fram, Edrington, med sina jättar Highland Park och Macallan.

För Glenglassaughs del betydde inte den nya ägagruppen någon omedelbar framgång. Det gick några år, men svallvågorna efter Pattisonkraschen blev för svåra och 1908 stängdes destilleriet, som då hade varit i drift i 35 år. 1931 sattes åter Glenglassaugh igång, men förbudstiden i USA var långt ifrån över och den stora depressionen som spridit sig från USA kastade allt tyngre skuggor över Europa, så destilleriet stängdes efter bara några år och lades tyst igen.

Det skulle dröja ända till 1960 innan Glenglassaugh, åter väcktes ur sin Törnrosasömn, då hade Highland Distillers kostat på sig en omfattande modernisering och totalrenoverade destilleriet. Nu blev det fullt ös i pannorna. Glenglassaugh vräkte ut whisky till stora blendmärken som Famous Grouse, Lang’s och Cutty Sark. Någon singelmalt buteljerades aldrig under denna tid, och ingen hade heller någon tanke på att göra det. Blendwhiskyn slog

rekord år efter år och pannorna gick för högtryck. Det gick fram till branschkrisen vid 1980-talets början, då ändrade dryckesvanor och överproduktion tvingade ett stort antal destillerier att lägga ner. Glenglassaugh som var helt beroende av blendwhiskyn tappade stort, ägarna stod emot länge, men 1986 gick det inte längre, destilleriet stängdes och ingen trodde att det skulle öppna igen. I sitt monumentalverk ”Skotsk Whisky” skriver Per Ellsberger: ”Det är enligt inhämtade uppgifter från ägarbolaget The Edrington Group tämligen säkert att destilleriet aldrig kommer att startas igen.”

Tji fick han och alla andra, Scaent Group som köpte destilleriet 2008, började buteljera singelmalt, byggde ett besökscenter och såg till att namnet Glenglassaugh åter blev att räkna

med på marknaden. I köpet ingick whiskyn i lagerhusen och där låg minsann inga dåliga grejer. Fyrahundra fat gammal välmogen whisky närmare bestämt. Snart buteljerades 20, 30 och 40-årig whisky, och whiskyentusiasterna fick ett nytt destillerinamn högt upp på sin radar. 40-åringen fick de mest strålande recensioner och kallades ”en av världens bästa malter någonsin alla kategorier”.

I dag äger amerikanska Brown Forman (Jack Daniel’s) Glenglassaugh sedan de förvärvat Benriach Distillery Co och blivit en mäktig aktör i den skotska industrin. Glenglassaugh har dock fått stå i skymundan för bolagets övriga storsäljande destillerier. Främsta skälet till det är att det knappast funnits annat än ung whisky som producerats efter 2008. Nu har åren hunnit ifatt lagren och i juni 2023 lanserade Glenglassaugh en ny range ”The Coastal Collection” med ett 12-årigt flaggskepp samt två buteljeringar döpta till Sandend och Portsoy

efter läget vid Sandend Bay vid Moraykusten. 12-åringen har lagrats på bourbon-, sherry- och rödvinsfat, Sandend på bourbon- och Manzanillafat och Portsoy, som är en kraftigt rökig whisky, har lagrats på bourbon-, sherry- och portvinsfat. Två av dessa, 12-åringen och Portsoy kommer till Systembolaget i september.

Med de amerikanska ägarna har Glenglassaugh kunnat gå en stabil framtid till mötes för första gången på mycket länge. Man har höjt sin kapacitet och producerar nu stora volymer som raskt har fyllt på lagerhusen. Vi kan vara säkra på att James Moirs gamla destilleri kommer att låta tala om sig många gånger framöver, planer finns på en åldersbestämd range där nya tolvåringen med all säkerhet kommer att vara ett av de yngre syskonen.

Glenglassaugh fakta

  • Grundat 1873
  • Ägare: Brown Forman
  • Adress: Portsoy, Highlands
  • Besökscenter: Ja
  • Mashtun: 5,2 ton i järn Porteus
  • Jäskar: Fyra i trä och två i rostfritt stål
  • Pannor: Två med boiling balls och raka lynearms
  • Jästid: Mellan 54 och 80 timmar
  • Buteljering: I egen anläggning
  • Övrigt: ej färgning eller kylfiltrering

Glenglassaughs husstil

Glenglassaugh är en distinkt och mycket lätt rökigwhisky med tydliga maritima inslag. Den är elegant med en lätt kryddighet där jod och sälta är framträdande. Äldre Glenglassaugh får en mild fruktig bourbonelegans, medan yngre buteljeringar ofta har en mer robust och lite oljig karaktär.

Produkter från Glenglassaugh

Inspiration