Venedig - nigab

Venedig – sagostaden i vattnet

Ingen stad är lika fascinerande och vacker som Venedig. Den som en gång besökt Venezia glömmer det aldrig. Staden är helt enkelt sitt eget mått och den mest unika av städer på Unescos världsarvslista.

Venedig byggdes på 118 öar långt ute i en lagun i Adriatiska havet. Sjövägen var länge enda vägen hit och trots att mer än en kvarts miljon invånare bor i staden, finns inte en enda bil, inga avgaser, inga vespor, och signalhornen som är en del av den italienska gatubilden har ersatts av gondoljärernas rop. En lugnare, mer fridfull och mer romantisk stad finns inte. Sedan 1930-talet har Venedig landförbindelse genom en järnvägsbro som leder till stationen Santa Lucia men där vidtar vattenvägarna – vårt Luciahelgon ligger för övrigt begravd i Venedig och flygplatsen på fastlandet är uppkallad efter stadens store son nationalhjälten Marco Polo.

Det sägs att Venedig uppfördes av flyktingar som tog sin tillflykt till de avlägsna öarna när hunnerna invaderade romarriket på 400-talet. En seglivad skröna berättar att de människor som slog sig ner i lagunen hälsade varandra med ”veni etiam” – (även jag har kommit hit) vilket skall ha givit upphov till stadens namn. Venedig blev tidigt en stad för handel mellan folk från öster och väst. Till skillnad från andra städer i regionen lyckades man behålla sin självständighet och Venedig växte till en politisk maktfaktor och till Medelhavets viktigaste handelsstad.

Varje år besöker mer än 12 miljoner turister Venedig. Det finns ingen stad som det vilar ett lika romantiskt skimmer över. Venedig är en saga på vatten och husfasaderna som långsamt sjunker i havet längs de många kanalerna viskar om vemod, nostalgi, sorg och passion. Idag har bostadspriserna stigit till ohanterliga nivåer, historiska byggnader rustas om till hotell och turistinvasionen plågar staden vars vattensystem och rening inte hänger med.

Venedig bjuder på förtrollande arkitektur och historiska platser med byggnader som nästan tar andan ur en. På Markusplatsen står exempelvis Kampanilen, det 87 meter höga tornet där Galileo för första gången riktade en kikare mot stjärnhimlen år 1609. Förutom mängder av historiska byggnader så har broarna i Venedig en närmast obehärskad romantisk klang. Mest berömd är ”Suckarnas Bro”, den vita kalkstensbron över Grand Canal, som en gång ledde från domstolen till fängelset dit Galileo fick vandra som straff för sina kätterska idéer om att jorden inte var världsalltets mitt. Rialto är en annan världsberömd 1200-talsbro och ett landmärke för Venedig som alla turister går på, står på och blir fotograferade på. Men mest förtrollande är att bara flanera i labyrinten Venedig, att låta sig gå vilse i virrvarret av smala gränder där doften av vin, parmesan och tryffel lockar så förföriskt att det inte går att undgå att bli förälskad.

Venedig är en så märklig stad att även turistfällorna är omistliga; de svindyra caféerna runt Markusplatsen, Hemingways världsberömda vattenhål ”Harrys Bar” och Michelinrestauranger där miljardärer och jetsets trängs som på en Oscarsgala. Men det är de smala gränderna, romantiken, de små trattoriorna, den enkla maten på bakgatorna – dit du aldrig hittar igen eller ens kommer tillbaka ifrån – som gör Venedig till en plats du aldrig glömmer.