Barbera – den trendiga druvan från Piemonte
Barbera är en blå druva som länge var de italienska böndernas egen angelägenhet. I takt med att intresset för italienska viner ökat har barbera gått ifrån att vara en inhemsk lantruva till en världsvan kändis. Barbera är en mycket gammal druvsort som ger mörka, bäriga viner med mycket frukt och syra. Den har sitt ursprung i Piemonte i nordöstra Italien. Där upptar den nästan hälften av odlingarna.
Vad är barbera?
Barbera har länge fått stå i skymundan bakom nebbiolo, sangiovese och de mer berömda italienska druvorna. Detta verkar inte ha bekymrat italienarna, som närmast betraktat den som sin egen hemlighet. Trots att barbera länge varit den mest odlade druvan i Piemonte var det få utanför trattorierna som drack barberavin. I dag har mycket förändrats. Den är en trendig druva som får allt större uppskattning. Barberaviner har ofta mycket syra och får smaker av björnbär, plommon och blåbär. Druvan odlas lite längre ner på sluttningarna, ger stora skördar och mognar tidigt. Vinet blir inte särskilt strävt och kan drickas ungt. I Piemonte drack man, av tradition, Barbera i väntan på Barolo. Druvan lagras ofta på ekfat och får då djupa toner av syltiga jordgubbar, frukt och choklad.
Historia
Barbera har odlats längs sluttningarna i Monferrato i centrala Piemonte sedan minst 1300-talet. Den är en hemlig druva som inte visat sig ha något närmare släktskap med andra rödvinsdruvor från trakten. Den måste följaktligen ha kommit från ett annat håll. Dess ursprung är omdiskuterat. Namnet barbera kan vara avslöjande. Ordet kan härledas till italienska barbaro, vilket vittnar om att den kan ha kommit med ”barbarer”, som i en avlägsen tid bosatte sig och befäste Piemonte. Vinhistoriker har också velat placera barberas vagga i Lombardiet. Modern DNA-forskning har kunnat visa på ett släktskap med den spanska druvan Mourvedre, men härkomsten är långt ifrån klarlagd. Under 1800- och 1900-talen tog den stora gruppen italienska emigranter med sig druvan över Atlanten, vilket har gjort USA till en betydande producent av barbera-viner. Barbera användes länge till bulkvin och enkla bordsviner, men vid mitten av 1970-talet började producenter göra mer omsorgsfulla barberaviner med malolaktisk jäsning och längre lagring. I dag är den en av de mest trendiga rödvinsdruvorna.
Hur uttalas barbera?
Namnet barbera antyder att druvan kommer utifrån, att den har kommit med ”barbarer” eller främmande folk. Ordet barbera uttalas som det stavas med betoningen på den andra stavelsen [bar-be-ra].
Var odlas den?
Barbera är en av Italiens vanligaste druvor. Den odlas i flera av landets vindistrikt men har sin absoluta hjärtpunkt i Piemonte. De mest kända distrikten är Alba och Asti. Den odlas ofta lite längre ner längs sluttningarna eftersom den mognar tidigt och ger stora skördar. Från Italien kom druvan till USA med de stora emigrantvågorna under 1800- och 1900-talen. I dag är barbera tämligen vanlig i Kalifornien, men den odlas också i exempelvis Argentina, Chile Australien och Nya Zeeland.
Hur smakar barbera?
Druvan ger fruktiga och bäriga viner med hög frisk syra. Barberaviner har en djup, mörk färg och lätta tanniner. De unga vinerna är ofta friska och ibland kryddiga. Svarta körsbär, plommon och björnbär är vanliga smaknoter, men också röda bär som hallon och jordgubbar. Om vinerna lagras längre på ek får de kryddiga inslag av lakrits, tobak, muskot, vanilj och blommig lavendel.
Hur serveras barberaviner?
Vinet bör serveras vid en temperatur på 16–18 grader. Att ställa in en flaska barberavin i kylskåpet i cirka 30 minuter före servering är en bra tumregel. Då hinner temperaturen sjunka någon grad för att sedan stiga till perfekt dricktemperatur i glaset eller karaffen.
Hur bör det serveras?
Barbera ska serveras i ett rödvinsglas med rund kupa och smal öppning, sådana glas koncentrerar och förstärker aromerna. I synnerhet kommer fruktiga och syrarika barberaviner till sin rätt i den typen av glas. Glasets design är ofta en smaksak så länge det har en vid kupa med en avsmalnande öppning.
Kan man lagra barberavin?
Barbera är mycket tack vare sin höga fruktsyra ett ganska lagringståligt vin. De flesta barberaviner är avsedda att drickas unga, men många kan ligga länge på flaska. Många viner fortsätter att utvecklas under minst 2–3 år, ibland längre än så. Optimal lagringsplats är en källare med sval och jämn temperatur. Vinet ska förvaras liggande och gärna mörkt.
Tilltugg till barbera
Barbera är ett utmärkt vin till många sorters småplock. Det är gott till italienska delikatesser, som skinka, salami och oliver. Till en ostbricka passar det ofta mycket bra. Det är ett förträffligt vin till pizzaslice och till och med till chips och popcorn.
Mat till barbera
Barbera är ett vin som passar till mycket, i synnerhet till lättare kötträtter som kalv, gris och fågel. De ekfatslagrade vinerna är mer fruktiga och fylliga och passar bra till nötkött och smakrika grytor. Barbera-viner som lagras på ståltank får mer syra och är ett utmärkt pizza-, pasta- och risottovin, och som sällskap till tryffel är det fantastiskt.