Malbec – druvan som höll på att falla i glömska
Malbec är en druva med en lite märklig historia. Myten säger att druvan för flera hundra år sedan introducerades i Frankrike av en ungrare vid namn Malbec. Druvan blev omåttligt populär och var faktiskt fram till andra halvan av 1800-talet den mest odlade druvan i Frankrike till dess att den ökända vinlusen slog ut närmare hälften av vinarealen. Idag hittas den bara i mindre omfattning i Loire (under namnet cot), i Bordeaux samt i det lilla området Cahors.
Malbec en klassisk druva
I Bordeaux brukar malbec räknas som en av de klassiska blå druvorna tillsammans med cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och petit verdot. Dessvärre har den behandlats lite styvmoderligt där, kanske på grund av att det svala och fuktiga klimatet hämmar denna tjockskaliga druva som här visar vissa likheter med merlot i en saftig stil. Från att ha varit den allra vanligaste druvan har det idag gått så långt den nästan håller på att försvinna.
Om vi istället drar oss lite längre inåt landet från Bordeaux, där det är lite varmare, hittar vi det lilla och mindre kända området Cahors. Här får malbec regera i ensamt majestät och levererar viner som är mörkt blåröda i färgen, kraftfulla, fylliga och mycket sträva med aromer av mörk frukt, plommon, tobak, läder och lite syrligare inslag av röda vinbär och hallon. Detta är viner som ofta kan lagras länge och utvecklas i flaskan. Med den beskrivningen är det lätt att förstå att man från Cahors skeppade massor av vin till Bordeaux där de på ett mystiskt sätt ”försvann”. I själva verket blandades de med lättare röda bordeauxviner för att ge dem kraft och färg. Inte helt enligt regelboken.
Argentinas nationaldruva
Av en slump räddades druvan från glömskan i Bordeaux och småskaligheten i Cahors tack vare den franske botanisten Miguel Pouget som för 150 år sedan anlitades av myndigheterna i Argentina för att få fart på den argentinska vinnäringen. Han tog med sig sticklingar av franska druvsorter som han trodde skulle passa klimatet i landet. 1868 stack han ner de första plantorna av malbec i jorden i Mendoza. Från denna blygsamma början har nu malbec blivit Argentinas ”nationaldruva” och står för hela 75% av landets odlingar.
Man kan verkligen säga att malbec funnit sitt hem i de mycket högt liggande vingårdarna i den torra, nästan ökenliknande regionen. Här finns tillräcklig värme och intensiv sol på dagarna för att rik fruktighet av mörka plommon och björnbär ska utvecklas. Samtidigt är nätterna svala vilket gör att finare aromer såsom viol bevaras och att vinet får en uppfriskande syra. Resultatet blir fylliga, smakrika, koncentrerade viner med de kraftiga tanninerna inlindade i rik fruktighet. En stil som älskas och uppskattas av många. De allra bästa exemplen kommer från de högst belägna vingårdarna och gärna med några procents inblandning av någon annan druva, exempelvis cabernet sauvignon, vilket gör att den kompakta karaktären lättas upp.
Malbec har blivit så framgångsrik och uppskattad i den form den hittat i Argentina att den idag sprids till allt fler länder och räknas till en av världens stora druvor. Det lilla Cahors har också lyfts från sin lite anonyma tillvaro och till och med i Bordeaux har man börjat titta lite intresserat på Malbec igen. Så kan det gå.