Glöggens historia
Glögg är en omistlig del av våra jultraditioner. Numera finns det inte ett jul- eller Luciakalas där det inte sjuder en gryta glögg, med en skål russin och hackad mandel intill.
Glöggens rötter är galet gamla. Redan under antiken sötade man och drack vin som man hettade upp över eld och kryddade med blommor och örter. Man vet att man drack vin på det viset under både den grekiska och romerska högkulturen. Recept finns från 300-talet och det berättas att kejsar Nero storligen uppskattade dessa drycker och lät servera dem under sina orgier. Ordet glögg kommer av glödande, eller glödgat vin, det vill säga att man ställde glöggrytan på glöden och smälte socker däri. Första gången glödgat vin omnämns i svenska språket är 1609, men bruket är betydligt äldre än så. Ordet glögg, eller glögd är dock yngre, det får spridning först vid 1800-talets mitt.
Seden att dricka kryddat vin spreds med vinodlingen. Under medeltiden var det mer regel än undantag att vinet kryddades. Kryddat vin användes som medicin mot allahanda sjukdomar och sades ha undergörande effekter mot alltifrån tuberkulos till nageltrång – det sades till och med bota alkoholism. I Sverige var både Gustav Vasa och hans son Erik den XIV förtjusta i att blanda honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor i sitt vin. I synnerhet Rehnvin importerades i stora mängder till Vasaborgarna i riket. Vid den här tiden och långt in på 1700-talet blandade man också vin med mjölk. Bellman skriver som bekant om ”rödaste smultron i mjölk och vin” och har odödligjortt ”rött vin med pimpinella”.
Bellman skriver också om glödgat vin som dracks och serverades på åtskilliga ”skänkar” i staden. Vinet som importerades vid den här tiden var sällan bra och det tarvades rejäla stycken socker och kryddor för att göra det drickbart. Riktigt förnämligt vin kallades ”långkork” och var försett med en extra lång kork som gjorde det mera hållbart och lämpligt att frakta under långa sjötransporter. Bästa sättet att glödga vinet var att karamellisera socker. Det gjordes genom att ett nät med socker hängdes ovanför glöggrytan så att de brinnande alkohollågorna kunde göra jobbet.
Den glögg vi dricker i dag är olik gångna sekels glödgade vin. 1700-talets glögg påminde sannolikhet mer om tyskt Glühwein. Det glödgade vinet var alkoholsvagare och dracks i regel utspätt med hett vatten.
Hur det kommer sig att glögg blev en juldryck är det ingen som vet. Troligen började man tycka att den värmande söta och festliga drycken passade särskilt bra i det kalla vintermörkret. År 1879 skriver Charles Emil Hagdahl i sin berömda kokbok: ”Intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma dryck, som af mången blifvit befunnen meget tilltalande.”
Under 1890-talet hade varje vinhandlare sin egen speciella glöggblandning, inte sällan såldes den med etiketter med tomtar, vinterlandskap och andra julmotiv. Ungefär samtidigt börjar särskilda glöggserviser och glöggrytor saluföras i butikerna.
Numera är glögg en utpräglad juldryck. Den förekommer i mängder med varianter och smaksättningar. I butikerna säljs också alkoholfri saftglögg i stora kvantiteter. Varje år dricker vi omkring 2,7 miljoner liter glögg – saftglögg och Glühwein oräknat – och dagarna efter julafton upphör försäljningen nästan helt.
Under 1980-talet börjar ett helt glöggbord växa fram. Den klassiska mandeln och russinen får nu sällskap av småplock som skumtomtar, brieost, Aladdinaskar och pepparkakor med grönmögelost – onekligen en förunderlig kombination, men ack så gott.
Glögg är mycket enkelt att göra själv. Med hjälp av rödvin, socker, citrus och kryddor som kanel, pomerans, ingefära och kardemumma och en lång rad andra smaksättningar kan man experimentera och imponera med sin alldeles egna hemmagjorda glögg.
Recept på klassisk glögg
Lägg en kryddblandning av exempelvis kanel, nejlika, ingefära, kardemummakärnor, apelsin, pomeransskal och russin i en burk. Täck med okryddat brännvin. Sätt på ett lock och låt essensen dra några dygn. Sila av, och häll alltsammans i en kastrull, tillsätt vin och socker och värm långsamt tills sockret löst sig. Smaka av med brännvin och socker till angenäm styrka och smak.