två personer i en vinkällare med ett fat utan sulfiter

Sulfit i vin

Ett vin är per definition pressad must från druvor som fått jäsa till en alkoholhaltig dryck. De flesta konsumenter skulle dock inte tilltalas ett vin i dess mest naturliga form eftersom det behövs tillsatser för att göra vinet klart, för att förhindra oönskade partiklar, öka hållbarheten, motverka oxidation och ibland till och med för att ge det en angenäm färg.

bisulfiter i vin

Det finns ett 60-tal godkända tillsatser som används i vinindustrin. En av de vanligaste är sulfit. Överstiger mängden sulfit 10 mg/l måste det framgå av etiketten.

Vad är sulfit?

Sulfit, det vill säga svavelsyrans salt, är den mest omdiskuterade av de tillsatser som förekommer inom vintillverkningen. Oftast används metabisulfit som är ett vitt pulver. Egentligen finns inget vin helt utan sulfiter eftersom jästcellerna på naturlig väg bildar sulfit under jäsningen. Svavelbaserade ämnen används i hela produktionsledet, från att bekämpa svampangrepp i vingårdarna, till att gödsla jorden, förhindra att druvorna oxiderar vid skörden, för att motverka vildjäsning, för att avbryta jäsning, för att desinficera ekfaten, för att motverka brunfärgning och för att förlänga hållbarhet och lagringstid i det färdiga vinet.

Sulfiter finns i många typer av livsmedel, särskilt fruktbaserade sådana som juicer, sylt, marmelader och många halvfabrikat som skalad potatis, pommes frites med mera. Riktigt höga halter brukar förekomma i torkad frukt. De senare årens diskussioner om lämpligheten med tillsatser i viner har pressat sulfitanvändningen neråt, trenden är fortsatt minskande och andra, inte minst biologiska, metoder vinner mark.

Sulfitanvändningen är minst när det gäller röda viner eftersom druvornas skal, som ger färgen i ett rött vin, innehåller naturliga antioxidanter, vilket gör att det krävs mindre mängd sulfit för att få samma effekt. Den tillåtna maxgränsen för torra röda viner är 150 mg/L. Torra vita viner och torra roséviner har en gräns på 200 mg/L. Mousserande viner 235 g/L. Söta vita viner och roséviner har en maxgräns på 250 mg/L, och ädelrötade viner 400 mg/L. Ekologiska viner har i allmänhet något lägre gränsvärden. I realiteten är sulfitmängderna betydligt lägre än dessa tillåtna maxgränser. I rött vin är genomsnittet cirka 80 mg/L. Generellt kan sägas att lådviner har högre sulfithalt än motsvarande flaskviner för att förlänga hållbarheten.

Är det farligt?

Man kan vara allergisk mot sulfiter, men det är mycket ovanligt. Sulfitallergi förekommer nästan bara hos överkänsliga personer som lider av astma. Några medicinska belägg för att sulfiterna i vin skulle orsaka huvudvärk, rodnader eller andra reaktioner finns överhuvudtaget inte. Kan man dricka ett glas apelsinjuice, eller äta en torkad aprikos, som innehåller betydligt mer sulfiter än vin, utan att få en allergisk reaktion, kan man utan minsta risk också dricka ett glas vin.

Deklaration

Den exakta sulfitmängden behöver inte deklareras på etiketterna. Halterna varierar stort och en närmare specificering skulle kräva omfattande mätningar, dessutom minskar sulfitmängden efter buteljeringen. Därför har EU beslutat att märkningsgränsen ska vara den så kallade allergengränsen på 10 mg/L. Detta Gränsvärde gäller inte bara vin utan alla typer av livsmedel.