Islay – den lilla Skotska ön med den stora whiskyn
Isle of Islay är en liten och oansenlig ö i Hebriderna. Islay är ungefär lika stort som Stockholm och har drygt 3 000 invånare. Trots öns litenhet saknar Islay motstycke i whiskyvärlden. På denna isolerade plats i finns flera av Skottlands mest betydande destillerier; stilbildande förebilder som satt normen för hur rökig whisky ska vara. Det går inte tänka sig världens whisky utan Islay.
Geografi
Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Från huvudorten Bowmore kan man vid siktigt väder skymta Nordirland och i öster är det nära till Kintyrehalvön på det skotska fastlandet. Bowmore delar i stort sett breddgrad med Malmö. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.
Längs Kildaltonstranden på Islays sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Nordligast är Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste utposterna är Kilchoman och det berömda Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.
Historia
Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. År 1850 bodde 15 000 personer på ön. Vid var och varannan gård fanns en brännvinspanna. Några husbehovsbrännare var mer ambitiösa och verksamheten växte till destillerier, kring vilka hela samhällen byggdes. Vid slutet av 1800-talet fanns ett tjugotal destillerier på Islay. I dag är det nio, varav flera har världsrykte.
Att Islay tidigt blev ett kluster för whiskytillverkning har flera förklaringar. Till att börja med har närheten till Irland inneburit att kunskap och destilleriarbetare funnits på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Genom tillfälligheternas spel och framgångsrik påverkan från generationer av öns styrande ”Lord of the Isles” kom aldrig Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna. Det gjorde att Islay blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det kunde vara livsfarligt att ens försöka. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget gjorde att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. På fastlandet var rökpelaren som steg mot skyn något som skatteinspektörerna spanade efter. Därför blev destillatörerna mer försiktiga med torven ju närmare befolkade områden man kom. Ute på öarna fanns inte den risken, där kunde man låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Torven kunde man dessutom stacka upp utanför knuten. Detta gjorde att Islay blev den rökiga whiskyns hemvist, en position som Islay alltjämt har, även om det numera också produceras andra typer av whisky på ön.
Whiskyn
Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner. Islays whisky är stilbildande för alla destillerier som gör rökig whisky. Det är dock ingen tvekan om var äktheten och originalet kommer ifrån.