ett landskap föreställande Speyside

Speyside – bakom varje vägkrök finns ett destilleri

Speyside är den största och mest välkända av Skottlands whiskyregioner. Speyside ligger i nordöstra Skottland, är ungefär lika stort som Blekinge och består av kullar, berg och skogbevuxna hedar. Landskapet är vackert, pittoreskt och bakom varje backkrön längs de krokiga vägarna finns ett destilleri. Trots att byarna är små och att området är glest befolkat är Speyside whiskyvärldens epicentrum. Här finns närmare hälften av alla skotska destillerier och omkring 90 procent av den skotska singelmaltwhiskyn tillverkas här.

Geografi

Speyside sträcker sig 13 mil från Loch Ness i väster till Nordsjön i öster, eller om man vill vara mer exakt: mellan floderna Nairn i väst och Deveron i öst. Från källorna i Grampianbergen på över tusen meters höjd i söder och sydost rinner floder, som Spey, Lossie och Livet, med sina många biflöden, ner mot Nordsjökusten. De fårar sin väg genom torvhedarna, skär genom byar där kvarnar en gång malde korn till mjöl. I floddalarna, eller ”glen” och ”strath” som dal heter på högskotska, har destillerier vuxit upp. Speysides basnäring är whiskytillverkning och whiskyturism, men också olje- och gasindustrin, Nordsjöfisket och jordbruket är betydelsefulla.

Speyside bjuder på ett makalöst vackert sceneri. Inte någon annanstans är Skottland så betagande, dramatiskt och variationsrikt. Här finns snötäckta bergstoppar och havsstränder på några mils avstånd. Här finns brusande laxälvar, vindlande kullar och ängar i vall. Här betar får på lilagröna ljunghedar, här finns mäktiga slott med hisnande historier och överallt möter man whisky.

Historia

Speyside är egentligen en underregion till Highland. Den skotska regionindelningen är ursprungligen gränser för olika skattelagar, någon egentlig smakindelning i whiskystilar är de knappast, åtminstone inte när det gäller modern whisky. Bland Speysides cirka 50 destillerier produceras whisky i helt skilda stilar.

Att Speyside blivit ett sådant kluster för whiskytillverkning har flera förklaringar. Dels är området en gammal jordbruksbygd och i bondhushållet var whisky en stapelvara redan långt innan det blev tillåtet att destillera. De många floderna gjorde det möjligt att driva kvarnhjul, vid nästan var och varannan gård fanns en vattenkälla och runt knuten låg torven meterdjup på ljunghedarna. Speyside hade allt som behövdes för att tillverka whisky. Dessutom låg det tillräckligt avlägset för kronans tillsyningsmän att alltför enträget kontrollera laglighet och skatteplikt. När det på 1820-talet blev tillåtet att tillverka whisky växte sig de många gårdsdestillerierna större. Särskilt framgångsrik blev whiskyn från floden Livets dalgång. Tidvis var den så populär att snart sagt alla destillerier i trakten satte Glen Livet som en slags kvalitetsmässig ursprungsmärkning på sina etiketter, trots att de många gånger låg kilometervis floden. Mot slutet av århundradet var Speysidewhiskyn så etablerad att mängder med investerare sökte sig norrut. Dessutom hade järnvägen kommit med helt nya förutsättningar att frakta whisky till hamnar och storstäderna i söder. Nu flödade kapital in i Speyside och nya destillerier byggdes på löpande band, särskilt runt småstäderna som Dufftown, Keith och Elgin. Hit sökte sig de stora blandningsföretagen och whiskykartan fick stora delar av det utseende den alltjämt har.

Whiskyn

Numera är det svårt att sätta en etikett på Speysidewhiskyn. De många destillerierna gör whisky i alla stilar, från den mildaste lättdruckna likörliknande, via robust kryddiga, till torvstinna rökbomber. Ska man ändå försöka sig på att beskriva Speysides whisky så är den i allmänhet smakrik och fruktig, man kan också säga att den i något större utsträckning är sherrylagrad. I äldre tider var Speysidewhiskyn mer homogen. Den torkades med torv som bröts på ljunghedarna i trakten. Speysides torv hade en delvis annorlunda sammansättning med ett större inslag av ljung, vilket anses ha bidragit till lite sötare smaker. Whiskyn var dessutom något mera rökt än i dag och jästiderna var längre, vilket också bidrog till ett fruktigare destillat.