Kärt barn har många namn! Äggtoddy eller Eggnog eller bara en nog. Men såhär till påsk kan det väl bara finnas en drink man vill ha? En klassisk kall äggtoddy. Här blandad av självaste Romrobban!
Historien om Äggtoddy och Eggnog
Äggtoddyn är en av världens äldsta drinkar, åtminstone tror man det. Som alltid när det gäller gamla drinkar finns det inga klara dokument att följa bakåt i tiden. Vem som först kom på att blanda sprit eller vin med ägg, må ha varit en gastronomisk våghals, var och när det skedde vet vi inte.
Det finns många föregångare till toddyn, bland annat så kallad ”Syllabub” som serverades på svenska krogar långt in på 1900-talet och som exempelvis besjungs av Bellman när han frestar Ulla Winblad med ”Rödaste smultron i mjölk och vin”. Syllabub är fortfarande populärt i England, mjölken har dock byts ut mot grädde som blandas med dessertvin och ibland kex till någon slags zabaione. En annan typ av engelsk dryck som brukar nämnas som föregångare till äggtoddyn är ”Posset”. Ursprungligen var det en medeltida blandning av varm mjölk, vin eller ale. När sherryn började få fäste i England fick den ersätta vinet och man började också tillsätta importerade kryddor som kanel, muskot och ingefära. Posset blev en modedryck i det brittiska borgerskapet och adeln. När äggulorna kom med i recepten vet man inte, men i vanlig ordning misstänker man att munkar var inblandade. Det ska ha skett på 1400-talet, då en källa omnämner att munkar drack Posset med ägg och fikon. Att blanda sprit i sin Posset, eller sin Syllabub, skulle dröja till 1500-talet då tillverkningen av brandy och cognac tog fart i Europa.
På 1800-talet blev det populärt att dricka ”toddy” i England. Namnet kom från hindi (tádi) och syftade ursprungligen på saft från solfjäderpalmen. Bruket kom med den brittiska handelsflottan som ständigt låg ute på ”the tea-trade” och angjorde hamnar varhelst imperiet hissade union jack. Toddy var i regel en blandning av sprit eller vin, socker, varmt vatten och citron. Toddyn dracks varm, precis som Posset. Tillsatte man ägg, serverades den istället kall. Mjölk och ägg var mat för dem som hade råd, så drycken blev snart en statusmarkör i umgänget bland det fina folket där man önskade varandra god hälsa med en skål äggtoddy. De som hade råd blandade också i madeira, sherry, brandy eller cognac, vilket gjorde toddyn till något som liknade våra dagars Eggnog.
Bruket att dricka toddy följde med brittiska kolonisatörer över Atlanten. Brandy var dyrt och belagt med skatt i det nya landet, men med slavhandeln kom rom som ett utmärkt substitut. När inbördeskriget minskade tillgången på rom ersattes den med bourbon, den amerikanska majswhiskeyn, nordstaternas rågwhiskey (rye), eller rent av moonshine. Billig sprit och god tillgång på mejeriprodukter – bosättarna hade rätt att hålla husdjur och höns på sina tilldelade jordlotter – gjorde Eggnog extremt populär, och från att ha varit aristokratins drink blev den nu gemene mans.
En av dem som gärna drack Eggnog, och serverade till gäster från när och fjärran, var George Washington. Enligt ett dokument blandade han sin drink av mjölk, socker, ägg och en kombination av rye, brandy, rom och sherry. Att det var mycket sprit i drinken doldes effektivt av mejeriprodukterna som rundade av den fräna alkoholsmaken.
Det finns en del teorier om var namnet Eggnog kommer ifrån, mest troligt är att det ska spåras till Kapten Grogg, som gått till historien som den som blandade vatten och citrus i sjömännens spritransoner. Egg Grogg blev så småningom lättare att uttala som Egg Nogg.
