Mojito är en av världens mest populära drinkar. I Storbritannien har den flera gånger röstats fram som den mest omtyckta av alla och i Karibien, och i synnerhet på Kuba, har den närmast nationaldrinksstatus.
Kring alla världsberömda drinkar florerar en mängd historier som berättar om när och hur och vem som blandade den för första gången. Mojito är inget undantag. Vad som är sant kan vi inte veta, men rom, limejuice, mynta och socker har säkerligen läskat människor i Karibien och Latinamerika sedan de första sockerrören började gro och européernas spritpannor fraktades dit.
Historia
I Havanna hävdar den av Ernest Hemingway odödliggjorda baren La Bodeguita del Medio, att den första blandades där vid öppningen 1942 och dess systerkrogar i flera länder har inte varit sena att hänga på mytbildningen. Rummet där Hemingway drack sin Mojito står orört, inrett i kolonialstil och på väggarna hänger författarens porträtt och fotografier av andra berömdheter som besökt baren och druckit Mojito där. Hemingway själv lär ha uppskattat den så mycket den sades vara hans favoritdrink, en hedersbetygelse som förvisso också andra drinkar än Mojito brukar göra anspråk på. Och visst, vem vill inte Hemingways fantastiske smugglare Harry Morgan från ”Att ha och inte ha” skulle övervaka den första Mojito förlossning på La Bodeguita del Medio – Men tyvärr, Mojito är betydligt äldre än så. Det är dock mycket möjligt att just Kuba är födelseplatsen, i alla fall omnämns landet tidigt i ”Mojitohistorien” och i de allra första nedteckningarna av receptet anges att myntasorten ska vara hierba buena, en art som är vanlig och spridd på Kuba.
Namnet Mojito är intressant. På de afrikanska slavarnas språk betyder ordet ”mojo” ungefär att man kastar en förbannelse eller spådom över någon, och ”mojito” är då en diminutivform. Vi har samma uttryck i svenskan där en sup kan kallas ”en liten jävel”. Det spanska ordet mojadito kan också hänga samman med drinkens namn. Mojadito betyder ungefär något litet och vått. På just Kuba använder man också ”mojo” som en slags limebaserad kryddmarinad, och på Kanarieöarna är ”Mojito” en grönsakssås med lime, olja och kryddor. Just Kanarieöarna styrker än mer att drinken har sitt ursprung i slavkulturen. Det var från dessa öar som mycket av slavtrafiken hanterades och det var härifrån som sockerrören kom till Karibien med Christoffer Columbus.
Det finns också en historieskrivning som leder Mojitons rötter tillbaka till kolonialkrigen där engelska sjömän som led av skörbjugg och dysenteri fick hjälp av den centralamerikanska ursprungsbefolkningen som visste att bot fanns om man blandade lime, mynta och sockerrörssaft. Den engelske sjökapten Sir Francis Drake ska ha varit inblandad och för att få sin besättning att svälja så mystiska ingredienser som lime och socker sägs han ha blandat i sprit och ordinerat denna hälsokur. Långt in i vår tid var en drink vid namnet El Draque, som troligen uppkallats efter kapten Drake, populär på Kuba.
Även om Mojito ursprung är höljt i dunkel så är det under 1900-talet som den blivit populär. De stora romproducenterna med exil-kubanska Bacardi i spetsen har framgångsrikt byggt sina berättelser runt Mojito, och populärkulturen har hängt på. Flera författare låter sina romanfigurer dricka Mojito och i storfilmer som James Bond-rullen ”Die Another Day” låter en förförisk Halle Berry sig serveras en Mojito för att fira att världen än en gång har räddats av Pierce Brosnan.
En lätt drink att blanda
Mojito är en svalkande och uppfriskande drink och det är lätt att förstå att den har sitt ursprung i solvarma Karibien. Att den serveras med mycket is och har förhållandevis låg alkoholhalt gör den till en perfekt och svalkande sommarkvällsdrink efter en varm dag. En mojito är inte någon komplicerad drink att blanda, svårigheten ligger i att få till balansen mellan mynta och lime. Mynta varierar i intensitet och det går inte att ange några exakta proportioner, man får helt enkelt prova sig fram. När mynta och lime är ungefär lika framträdande är balansen perfekt för en Mojito. För att få ut smak- och doftämnen är det viktigt att man krossar myntabladen i en mortel med sockerlag – eller som på Bodeguita del Medio i Havanna – direkt i glaset med farinsocker. I dag använder de flesta bartenders sockerlag, vilket ger en mer intensiv sötma. När blandningen känns bra häller man den över krossad is, fyller på med några centiliter rom och toppar med sodavatten.
Kommentarer