Berättelsen om familjen Braastad är mycket gammal, precis som historien om Braastad Cognac som tar sin början år 1875. Detta år startar Médéric Tiffon cognachuset Tiffon mitt i den högst rankade cognacsregionen Grande Champagne i byn Jarnac i sydvästra Frankrike. Platsen valde han med största omsorg. I Jarnac fanns de övriga av världens mest välrenommerade cognacshus och mer Cognac Premier Cru kan det inte bli. Destilleriet som Médéric Tiffon lät bygga uppförde han på södra stranden av floden Charente. I dag 150 år senare står det kvar på samma plats.
Médéric Tiffon grundade sitt cognacshus under en tid när vinlusen drog fram som en löpeld över Europas vingårdar och när vinodlare i hög grad konverterade till andra grödor. Situationen var svår i Cognac. Det fanns inte mycket vin att köpa, men för cognacshusen fanns det fortfarande äldre cognac i böndernas källare. Cognachusen var få, men marknaden var attraktiv för dem som fortfarande kunder erbjuda sina kunder den ädla spritdrycken.
Ibland sitter slumpen med trumf på hand och osannolika saker sker. Samma år som Médéric Tiffon grundade sitt cognacshus i Charentes föddes Sverre Braastad på gården Kastad utanför norska Gjøvik intill Norges största sjö Mjösa, drygt tio mil norr om Oslo. Sverre Braastad begav sig som ung till England och Tyskland för att studera. Han skulle aldrig mer bosätta sig i Norge, men han återkom till sin hembygd varje sommar nästan varje år under hela sitt drygt hundraåriga liv. I december 1899 kom han till Cognac. Han hade blivit djupt intresserad av cognac och han hade en farbror, Halfdan Braastad, som arbetade på cognacshuset Bisquit. Sverres kunskaper i handel och främmande språk gav honom möjlighet att börja arbeta på försäljningsavdelningen och han fick ansvaret för exporten till Nordamerika, England, Tyskland och de skandinaviska länderna.
I Cognac fick Sverre snart ögonen på något annat än ädelspriten. Han började uppvakta en ung vacker flicka, Edith Rousseau. Hon var dotterdotter till Médéric Tiffon och arvtagerska till sin morfars cognacshus. Efter en lång tid som ett romantiskt par gifte de sig 1913. Sverre började då arbeta för Tiffon, men han hade fortfarande kvar sin anställning på Bisquit. På grund av första världskriget och bristen på manliga arbetare på landsbygden hade han lovat att stanna kvar till krigsslutet. När freden kom kunde han dock ansluta till Tiffon fullt ut och tillsammans med sin hustru började de utveckla företaget. 1919 tog paret officiellt över Tiffon och namnet Braastad blev en växande del av cognacsvärlden.
Edith och Sverre Braastad fick åtta barn. Familjen blev på olika sätt en del av cognacsindustrin. Flera av barnen kom att arbeta för såväl familjeföretaget som andra producenter, medlemmar från familjen Braastad fanns exempelvis i ledningen för Delamain, Courvoisier, Salignac och Bisquit.
I dag drivs cognacshuset Tiffon av Sverres och Ediths barnbarn. Man har egna vingårdar där man odlar vin på cirka 40 hektar, men köper också vin från kontrakterade gårdar. Årligen destilleras omkring 6,2 miljoner liter vin och man säljer närmare 1,5 miljoner flaskor. I lagerhusen bredvid Charente-floden ligger cirka 15 000 fat med cognac, många fyllda av Sverre Braastad själv.
Kärlekshistorien mellan Edith och Sverre resulterade också i en kärlekshistoria mellan cognac och Norge. Braastad bidrog till att göra cognac synnerligen populärt i Norge där cognacsförsäljningen är mer än fyra gånger så stor som den svenska och per konsument räknat nästan tio gånger högre än konsumtionen i de flesta europeiska länder inklusive Frankrike.
